Som många vet så bor jag med sambo i liten liten lägenhet. Den är fantastisk på många sätt och läget är mumsigt men när man måste hoppa över resväskan i hallen (som egentligen inte är en hall alls utan man kommer rakt in i köket) för att nå spisen så händer det att jag förlorar förståndet. Inte permanent men för en kort stund blir jag en arg Hulken, slänger saker omkring mig och skriker på väskan. Ibland även på sambon om han råkar befinna sig i skottgluggen och ännu mer om det faktiskt är hans fel att väskan står där den står.
 
Efter att ha inlett helgen med ett anfall grad tre av tre så bestämde jag mig för att göra ett allvarligt försök att rensa och strukturera upp det hela. Först blir det som ni alla vet fullt kaos när alla garderober rivs ut på samma gång och sandpapper blandas med finkjol och ett paket mjöl. I det läget är det givetvis livsfarligt att ens tänka tanken att skita i allt och lämna lägenheten. Som tur är var sambon hemma och var sjuk så jag kunde inte dra med honom ut utan fick snällt jobba vidare.
 
Det var för ovanlighetens skull inte en vanlig frustrerad-rensning utan den hade faktiskt ett högre syfte. Läget i lägenheten är följande: Jag har faktiskt sedan vi flyttade inte haft ganska bra ordning för varje-dag-prylarna, det finns plats för träningskläder, skjortor, regnkläder, paraplyer och vantar. Med detta upplägget finns två problem.
 
  1.  Allt har sin plats och får precis plats när allt ligger EXAKT där det ska. Med andra ord räcker det att nochalanta slänga in en tröja bland tröjorna för att ordningen fullkomligt ska raseras. Inget är då längre i ordning och i det läget ger jag upp och knölar bara in kläderna. Samma sak gäller för alla andra ställen, det finns plats för ett paraply men inte för de fem (!!) vi i nuläget har. Superonödigt men tills vi lämnar tillbaks dem till sin rättmätiga ägare så behöver de finnas någonstans.

    En anledning till rensningen i helgen var alltså att frigöra mer luft runt varje dag-sakerna. Jag måste inse att det aldrig kommer vara millimeterordning bland mina saker, alltså msåte jag skapa lite platsbuffert så det kan få ligga operfekt men ändå överskådligt och kännas tillgängligt.

    På tal om millimeterordning måste jag bara kolla en grej med alla därute som gjort lumpen. En vän till oss som även arbetat lite inom det militära viker sina strumpor på ett otroligt sätt. Det uppdagades när han på en middag lite försiktigt säger: "Alltså, jag har funderat på en sak. Viker ni era strumpor till en glad eller ledsen gubbe?" Ett gäng fågelholkar stirrade givetvis tillbaka på honom. Det visade sig senare att han viker strumporna som man brukar, med ena i den andra och vränger, det ska givetvis vara vrängt så all strumpa täcks. Har man vikt ordentligt som blir det i vecket en springa som man då ska forma till antingen ett uppåtmun eller nedåtmun.. Är det här normalt? Gör ni som gjrot lumpen så eller är det så att ALLA gör såhär?? Skillnaden till min strumplåda där jag är glad om jag ens hittar två strumpor i samma färg har aldrig varit större.

  2. Problem nummer två i lägenheten är att prylar som förändras över årstid eller har tillkommit sedan inflytt inte har någon plats. Min skolväska har ingen bra plats och lämnas i "hallen" (läs: framför kylskåpet) och diverse verktyg och påbörjade projekt trycks in där det finns plats för tillfället.

    Resultatet från rensningen blev två mycket stora väskor med kläder och skor till skänka och ett gäng gamla förpackningar till släng (och en otrolig mängd svett som rinner nerför min rygg när jag cyklar till återvinningen många omgångar med sakerna på ryggen... Vem behöver bil.........?)
Det lyckades faktiskt frigöras en del plats. Skolväskan har nu en plats i en garderob tillsammans med de 5 paraplyerna och det finns luft i en annan garderob som ännu inte är fyllt med saker vilket känns skönt. Nästa gång något msåte få plats någonstans så finns det lite marginal.
 
Det är fascinerande vilken tid vissa saker tar, men lika fascinerande hur tillfredsställande det är efteråt. Jag strävar efter bättre ordning (utan att racka ner på min lite oorganiserade sida alltför mycket!) och ett mer luftigt förvaringssystem pga mindre prylar är en stor del i den ekvationen.
 
Googlade "glada strumpor militären" och hittade nedanstående bild från blogg.forsvarsmakten.se på just de glada strumporna! Otroligt.Tycker de är rätt söta, kan förstå att man vill mötas av detta varje morgon. Som små husdjur.
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

1 kommentarer

omedvetenellermedvetenkonsumtion

10 Feb 2015 18:41

Aaah! *garv* :)
Jag är ganska ordningsam, pedant skulle man kunna säga..., när jag viker mina kläder, men glad eller ledsen gubbe har jag aldrig hört talas om!
Själv tränar jag på att knö in underkläderna i sina lådor i, hör och häpna, oordning!! ;)
Men nu kommer jag ju framöver tänka på glada eller ledsna miner...

Och tack för att du delar med dig av hur planlösningen är hos er, det gjorde mig extra tacksam över hur vi har det på våra 20 kvm.
Vi kommer också direkt in i det rummet som är köket, men det är faktiskt som en liten farstu att hänga av sig kläderna och kylskåpet står inte i riskzonen :)
Men däremot har vi ännu inte funnit någon bra plats för våra väskor så de, framförallt min, flyttas runt runt beroende på var vi behöver plats till annat.
Garderober har vi inga alls, så där finns ingen plats att hitta...
...löser det nog vad tiden lider. Har ju bara gått tre år än så länge!

Svar: Är det inte fascinerande att vi alla försöker dra mot "mitten", dvs lite lagom ordning och oordning?
Imponerande att ni klarar av (??) att leva på så litet utrymme! Hade gärna läst om hur ni gör och du får ursäkta om du har skrivit massor om detta tidigare i din blogg, har inte hängt med så länge :) garderoberna är ABSOLUT nödvändiga här hemma, är alldeles för lite pedant att hela tiden ha ordning i mina prylar som jag måste (eller?) ha. ;)
optimeralivet.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej