optimeralivet.blogg.se

Efter bloggpaus på ett halvår så återkommer jag nu med en miniserie i fyra delar med ingående detaljer kring relativitetsteorin! Jag har nämligen flytt landet, bosatt mig på Mauritius och ägnat dagarna åt att läsa kvantteori och nätterna åt att studera jordens rotation i förhållande till tidvattnet medan jag lyssnar på Mozart och odlar mina ögonbryn. 

 

Nädå. I wish. Eller, skippa det där med Mozart men annars hade jag helt klart varit game för ovanstående liv, absolut. För den som har en liten rymdnörd sovande i sig kan jag varmt rekommendera Interstellar nu när den finns på Netflix. Sevärd och vacker, väldigt vacker.

 

Men, det var inte matthew mcconaugheys härdade nuna detta inlägg skulle handla om, det skulle handla om nyåret som gått. Hur hårdhudad jag än försöker vara så sniker det sig in, insikten om att ett nytt år börjar och därmed har ett gammalt år liksom tagit slut. Finito. Det jag känner när jag ser tillbaka på året är att jag tagit makten över mitt liv (som fredagspodden skulle uttryckt det), jag har helt enkelt tagit beslut för mig själv om allt från semestrar till skola, jobb och förhållanden. Mitt hjärta har härdats rejält. Det har gråtit och hoppats och till slut brustit helt. Det har lappats ihop, spirat inför en ny människa och långsamt börjat plocka ihop sina delar igen, lagade med sånt där gammalt lim som gör att man ser sprickorna. Det kanske är starkare förut men det känns inte lika nytt längre. Men det gör ingenting. Det är erfarenheterna som formar oss, vad är egentligen alternativet?

 

För att inte bli alltför känslosmetig såhär på en fredagkväll jag förgyllt med tvätt så tänkte jag berätta om mitt nyårsfirande. Jag och en nygammal vän tillsammans med tre andra par, några jag har träffat som hastigast inna och ett par som var helt nya. Det som slog mig när vi hunnit skåla i bubblet och ätit förrätten var: HERREGUD vilka överpresterande människor! Vi snackar företag vid sidan av krävande utbildning vid sidan av egna hemsidor vid sidan av otroliga resor och det här av människor i samma ålder som mig själv, dvs runt 25. Man kan ju få stresspsykoser av mindre. Det hade varit så lätt att slå ifrån sig det och konstatera att de var hemska människor men så var ju verkligen inte fallet. De flesta var supertrevliga, nyfikna och väldigt snälla mot en nykomling i gänget som jag var. De intresserade sig för det jag gjorde och vi hade intressant diskussioner. Dock så blir gärna samtalsämnena VÄLDIGT inriktade på allas diverse utbildningar och jobb.

 

Jag tycker att det är väldigt roligt att testa folk i de situationerna, så efter ett par glas vin började jag prata vitt och brett om årets PH-deltagare för att se vilka som hakade på och resultatet blev lite blandet. En del erkände att de följt säsongen slaviskt medan vissa skruvade lite på sig men efter det hamnade iallafall samtalen på en lite mindre pretentiös nivå. Missförstå mig inte, de var inte snobbiga men jag tror att vissa människor har svårt att släppa det prestationsdrivna ens för en kväll.

 

Dock så är min erfarenhet att de allra allra bästa inom sitt område sällan uppvisar samma behov av att hävda sig. Detsamma gäller de som varit med i gamet lite längre än oss snorungar i 20-årsåldern som trots allt bara börjat nosa på livet.

 

Vid ett tillfälle under middagen diskuterade vi engagemang inom skolan och det visade sig att ALLA av de övriga varit med i sin utbildnings respektive kårstyrelse/nollningskomitté etc. Nu snackar vi alltså om uppdrag som annars tillfaller kanske 4 stycker i en klass på 100 personer. Ni förstår typen. Den otroligt sociala strebern som dock ibland har väldigt väldigt svårt att förstå den som är lagd åt ett lite mer introvert håll eller som jag, en som kämpar för att motverka all prestationshets. Jag är väldigt nöjd med det jag presterar men det hamnar lätt i skuggan när någon annan är av en helt annan kaliber.

 

Middagen blev trots allt väldigt lyckad och det var ett härligt gäng, dock behövde jag påminna mig själv om MINA mål och att det inte är top-of-the-line som är idealet alltid, det räcker ofta bra att vara good enough.

 

Min tanke inför 2016 är faktiskt att vara Good Enough, inte för att sänka mina mål och stagnera utan för att få saker gjorda. Som exempel gick jag i 10 dagar och funderade över ett viktigt mail som sedan tog 10 minuter att skriva. SÅ otroligt onödigt! Nu ska jag verkligen försöka att sänka kraven, göra det direkt och så får det liksom bli lite lite sämre men ändå okej. Mycket nöjd när jag lyckades skriva ihop en helt okej text i en skoluppgift på 30 minuter medan min kursare gjorde sin till perfektion i 3 timmar... Det jag förlorade i prestation vann jag i vilotid och tid till att läsa en härlig bok. Good enough liksom.

 

Lite spretigt och flummigt inlägg men va fasen, jag struntar i det och tänker att det är bra nog ändå. Hoppas att ni har en strålande kväll och NJUTER av bästa tiden på hela veckan, dvs lördag morgon- MUMS!