Japp, den tiden på året igen. Då rapport ska skriva, tabeller ska göras och presentationer ska förberedas. Istället sitter jag här, måndag morgon, och känner att det är en väldigt bra idé att dra ett tredje lager färg på mina ommålade stolar som äntligen igår fick en första strykning, efter sex månader i väntan. Mitt liv känns som en Nike-reklam just nu (Just do it!) där saker bara händer i en himla fart! Ja, förutom träningen då. Och skolarbetet. Men man får ju prioritera vad som är viktigt i livet! Har ju ändå äntligen köpt ett par riktigt bekväma iläggssulor, fått upp tavlorna på väggarna, fått hit ett bord, målat om fyra stolar (i TRE omgångar för att jag tydligen inte kan måla ordentligt), ramat in ett foto åt min mamma och ska precis färga håret. Och ögonbrynen.
Prokrastinering at its best. And worst.
Dricker kaffe och väntar på koffeinkicken, kanske kommer den föra med sig otroliga insikter om mina resultat i rapporten. Förmodligen inte. Jag vet ju det, egentligen, att det där med att vänta på insikter funkar inte. Det absolut bästa är bara att parkera sin rumpa på (den nymålade) stolen, och bara sitta där och försöka börja. Då kommer resten efter hand. Som sagt, jag vet allt det där. Egentligen.
Det är ett inte så bra beteende, prokrastinering, men det för iallafall med sig något nyttigt, att alla dessa To do-saker faktiskt blir gjorda. Snart är dock listan slut och därmed ursäkterna. Ska bara ta en sipp kaffe till och sen, sen kan jag börja. Efter att ha målat stolarna vill säga.
