Sista veckan har varit tung, en ständig inre strid har pågått. Därav bloggtorkan.
 
Fredag 10:47: "Hmm, jaha. Paus i föreläsningen, ska man kanske gå och köpa en kaffe och bulle? Ne, det är ju onödiga pengar och jag borde kanske spara, fast vänta lite nu, en tjuga kan jag ju kosta på mig!" Går med bestämda steg i ungefär tre meter, tänker "Fasen, 20 *365 är ju över 7000 kr, såhär kan jag inte hålla på varje dag." Stannar upp väldigt plötsligt, kursaren bakom mig går in i min rygg. "Fast... jag köper ju inte sånt här varje dag, EN fika kan jag kosta på mig! Har ju råd!" Börjar lika plötsligt gå igen, nu med en konstig min av glädje och lite arg beslutsamhet. Ser nog mest nödig ut, när jag tänker efter. Tar mig till fiket och väl därinne vacklar jag i min övertygelse igen... "En kaffe och bulle är ju dessutom inte så nyttigt... Har känt att byxorna blivit lite tajtare det sista, kanske borde hålla igen. Socker och onyttigheter har varit temat hela veckan så borde kanske hålla igen. Å andra sidan är det fredag, jag har tunga föreläsningar framför mig, gick upp supertidigt imorse och borde få någon slags belöning för det! "En kaffe och bulle, tack!" Medan det artificiella kaffet puttrar ur kaffemaskinen ångrar jag mig redan. "Hopp, där drogs 20 kr, jag som redan har spenderat lite väl friskt på matkontot denna månaden" När väl bullen hamnar i min hand och kaffets doft når mina näsborrar rationaliserar jag det hela med: "Äh, jag levde snålt förra månaden, det är fredag och jag förtjänar en belöning, nyttig kan jag vara på eh måndag, säkert..."
 
Ni hör ju. Totalt kaos. Exemplet ovan är både ett exempel och en metafor för i dessa banor har mina tankar gått hela veckan. Jag har så jäkla svårt att bestämma mig. Trodde jag hade skaffat mig bra målbilder och en strategi men vissa dagar känner jag att jag håller igen på vissa saker och att mitt ekonomiska tänk faktiskt förtar glädjen i vissa situationer. Det känns tråkigt att varje köp åtföljs av en liten liten pengaångest och att jag inte bara kan njuta av vad det nu är jag köpt. Köpet är ju redan gjort, jag vill kunna njuta och gå vidare och vara lite mer trygg i känslan av att jag prioriterar rätt.
 
Är det någon som känner igen sig alls eller börjar jag bli en galen person? Ska tillägga att det allra mesta (en del iallafall) av konversationen ovan endast pågick i mitt huvud, jag delar inte dessa tankarna för lättvindigt med andra människor. Inte redo att visa så mycket av mitt sanna jag än. Däremot undrar jag vad folk tänkt när jag rörde mig lika ryckigt som en sportbil på en väg med många många stoppljus. Stopp! Kör! Stopp! Kör! Sväng! Stopp!
 
Om jag ska försöka vara lite allvarlig så har jag det senaste vacklat i tron på att spara så hårdnackat för framtiden. Det finns en anledning till att så många livsnjutare spenderar från dag till dag. Det ger tillfredsställelse! Jag kommer aldrig bli sådan men det är trots allt så att en sparsam livsstil för med sig rätt många uppoffringar och vissa dagar funderar jag på vad allt är värt. Varför sparar jag?
 
Det känns som en tröst att mitt i allt detta ha en kommande USA-resa på agendan där en del av de intjänade pengarna från förra sommaren ska användas. Man kan alltid diskutera huruvida att spara för en resa verkligen är att spara (egentligen är det ju uppskjuten konsumtion) men för mig är det iallafall en morot för att leva sparsamt under våren. 
 
Någon mer som vacklar ibland? När har ni haft era svagaste ögonblick och hur resonerar ni med er själva för att inte falla tillbaka i dåliga konsumtionsmönster?
Har haft en helg i nöjets och dekadensens tecken, fylld av trevligt umgänge, god mat, en hel del alkohol och massor med snacks. Gottt och härligt men lite sliten nu.
 
Jag spenderar vardagarna på annan ort för tillfället och därför är jag varje söndag på resande fot vilket är ett bra tillfälle att reflektera över sina egna och medresenärers rutiner. Jag ser otaliga framförallt kvinnor langa upp sak efter sak ur pressbyrånpåsen. Flera tidningar, tuggummi, en påse innehållandes typ 3 cashewnötter, den obligatoriska stora latten, någon oerhört hälsosam juice och självklar någon slags snacks. Människor som liksom jag åker ca 2 timmar. Nu vet jag ju inte om de har många restimmar i bagaget just den dagen men jag skulle tippa på att de flesta, liksom jag, åker mellan just dessa städer. Grovt räknat kommer man lätt upp i över 150 kr för diverse småplock. Säkerligen körs samma rutin på hemvägen och det blir lätt över 1000 kr per månad på egentligen ingenting.Jag förstår till 100% att man vill dricka kaffe, äta godis och läsa på tåget, det är ju supermysigt. Det kan däremot med lite lite planering i förväg kosta mycket mindre. Kaffe i termosmugg, godispåse inhandlad i matbutik och en lånad bok och tadaa, en kostnad av under 20 kr.
 
Det blir väldigt lätt en slags överlägsen ton i såna här inlägg tycker jag och det är verkligen inte meningen. Det jag tänker på är huruvida dessa människor reflekterat över vad de lägger sina pengar på och tycker att det är värt det, eller om de lägger pengarna på sådant som egentligen inte ger så mycket mervärde.
 
Som sagt, framförhållning är faktiskt något jag brukar ha men idag var mina hjärna lite lite bakfull och trög och det slår till direkt. Väntetid på stationen och ett sug efter något salt blev snabbt och lätt chicken nuggets på McDonalds och poff så var de pengarna borta. Nu känner jag visserligen att jag brukar vara rätt bra på att ha med mat så givetvis har jag råd med chicken nuggets (och de var faktiskt SJUKT goda just idag), men visst är det en tråkig post när man tittar igenom kontoflödena...
 
I mitt liv har det funnits många tillfällen när plånboken fått kompensera för att huvudet inte var med...
Efter en helg i London när jag HELT missberäknade tiden till flygets avgång och fick kasta mig hals över huvud genom säkerhetskontroller, korridorer (snubblade bokstavligt talat över två damer, kastade ut allt innehåll i handväskan och gleeeeed på det superhala golvet många meter innan det tog stopp) och fram till gaten när flyget som tur var inte gått än (annars kunde det blivit ännu mer dyrt), men får köpa en del man glömt och mat och så vidare bara för att man inte var i tid..
 
När jag tankade bensin i en dieselbil (inte min) som precis skulle säljas. Ja, ni förstår. Ångest. TIll mitt försvar hände detta i Norge (ÄNNU dyrare att lämna in bilar!) så det där med vad bensin och diesel heter är lite annorlunda iallafall...
 
Glömt låsa cyklar (japp, plural) och de har blivit stulna. Mycket dyrt att vara glömsk!
 
Å andra sidan kompenserar jag med att det man inte har i plånboken får man ha i benen:
Promenerar hem då bussen slutat gå istället för att ta taxi.
 
Åker kollektivt till flygplatsen (efter nyss nämnda helg i London hade dock bussarna slutat gå men fick lifta med en snäll tant).
 
Cyklar (när den inte är stulen förstås) till skolan.
 
En aning spretande inlägg ikväll men skyller på min trötta hjärna. Taggar för en ny vecka, hoppas ni känner detsamma!
För ungefär ett år sedan fick jag frågan: Vad är dina drömmar? Efter en tyst stund och med en klump i halsen insåg jag att jag har väldigt få drömmar. Visst, det finns vaga idéer om att vara lycklig och drömmar av typen "typ resa någonstans" men konkret definierade drömmar hade jag inte. Frågan ställdes under en tid när jag kände att jag mest överlevde och inte levde. Det hände det spännande saker i vardagen och livet var absolut inte meningslöst men det var verkligen precis vad jag klarade av och jag ansåg nog att det där med drömmar, det fick jag ta när jag hade lite mer tid... Det här gjorde mig väldigt ledsen och jag var tvungen att möta det faktum att jag var för rädd att drömma för att jag var rädd att misslyckas.
 
Ett år har gått och idag kom jag på mig själv med att stå och väga snacks-på-pressbyrån vs mitt-framtida-boende-och-härliga-ostressiga-liv mot varandra och skippade det onödiga godiset. Det låter säkert löjligt och högtravande, kanske tillochmed som att jag är onödigt hård mot mig själv. Det som det gör för mig är att jag i den stunden får en glimt framåt om vad som (kanske) komma skall, det får mig inte att längta bort från vardagen utan tvärtom, kunna leva i nuet för jag känner mig lite tryggare i att framtiden har något härligt med sig. Vad det än är så är det hoppfullt att kunna dyka in i min drömvärld med klara bilder och skarpa färger och vara där en stund, trygg i förvissningen om att jag i det läget gör vad jag kan i nuet för att nå mitt mål i framtiden.
 
Jag övar också på att drömma stort och luftigt och obehindrat. Även om saker som är riktiga högoddsare som jag inte ens är säker på att jag vill ska hända men som för att öva mig på gränslösheten. Varje kväll glider jag in i en värld där jag är tv-kock, os-medaljör, jordenrunt-resare eller varför inte bara riktigt snyggt klädd? Ofta intervjuas jag i någon form och så får jag berätta hur jag kom dit jag är.
 
De viktigaste drömmarna eller målen om vi så vill namnge dem tror jag är de konkreta målen, med en plan för hur vi ska nå dem men för mig så måste jag aktivt öva mig på att tänka utanför boxen hela tiden och där hjälper mina osannolika dagdrömmar mig väldigt. Pröva vetja! Funkar bra att göra på kvällen, när man städar, eller framförallt klassikern laga mat och låtsas att tv filmas.
 
Blev det lite för flummigt idag? Jag tycker inte det, att drömma vilt var det som startade igång hela apparaten med en längtan efter ett fritt liv och så småningom har det fördelats till ett otal mindre planer.
 
Hur kan jag få vad jag vill ha, om jag inte vet vad jag vill ha?

Liknande inlägg