Jag tänker sticka ut hakan och hävda att snålande och minimalistiskt tänkande har förvandlat mig till en riktig materialist!

Senaste veckorna har jag behövt skaffa ett antal saker inför en kommande långresa. Jag har researcha vilken produkt som är bäst noggrant och sedan lagt tid på att hitta billigaste webbutiken och slutligen sökt internet efter rabattkod att använda.

Detta är mitt standardsätt att införskaffa "saker" men det slog mig nu när det blev så otroligt många turer till matbutiken för att hämta ut paket att det tar faktiskt rätt mycket av min tid. På något mystiskt sätt har strävan efter färre saker och sparsamt leverne gjort att införskaffandet av nödvändiga saker tar LÄNGRE tid och därmed mer plats i mitt liv, både i tid och mentalt. En riktig materialist?

Frågan är vad alternativet är?

Jag skulle uppskatta att jag sparat minst 30 % på varje enskild sak och när man slår ihop det blir det verkligen mycket pengar. Diet är nånstans värt det. Det jag kommit fram till att jag kan effektivisera är att söka ingom ett begränsat antal butiker jag vet är bra och att söka EN gång på rabattkod (och inte bli girig och klicka på 20 länkar i hopp om 10 % rabatt... antingen finns liksom rabatten där eller så finns den inte).

Det jag däremot känner att internetköpande främst ger mig utöver sparande av pengar är trots allt TID: 20 minuter på nätbutiker tar jag VARJE DAG framför att trängas på stan på jakt efter något otroligt tråkigt, typ diarrétabletter och handsprit.

Bloggosfären! Hur gör ni med sånt här? Har ni något bra sätt att låta ett köp ta lagom lång tid? Hur gör ni för att inte hitta er själva en tisdagsnatt kl 02:15 maniskt letande på rabattsidor efter 5% rabatt på varan för 79 kr...? (Japp, det har hänt).
Jag bokför alla mina utgifter i en app som heter Handy Budget.
 
(Jaha, ska hon prata budget och bokföring såhär en fredagkväll? Har hon inget liv?? Ja, det ska hon och nej, det har hon inte. Hon har precis svalt ner en ipren och äter popcorn och kollar igenom sina finanser. Like a boss.) 
 
Jag har tittat igenom året som gått och under 2015 var det framförallt en sak som stod ut. Transportkostnaden. Jag har under året spenderat mindre än hälften av tänkt budget, helt tack vare att jag cyklat och gått istället för att köpa månadskort. Jag började på allvar i våras när det tog mig ungefär 20 minuter på cykel till skolan. Ni vet det de säger med att det är SÅ bra för humöret och kroppen att cykla? Att en promenad eller cykling på morgonen förbättrar prestationen hela dagen? Hur motionen förbättras och man allmänt lever längre? Kan med hela mitt hjärta säga att så var det verkligen INTE! Kanske i ett annat land så inträffar detta men när man ligger hukad över cykeln i motvind och duggregn och trampar på för glatta lviet för att komma i tid då är ingenting särskilt härligt. Även de dagarna det var bättre väder så kom jag till skolan illamående, trött och i någon konstig bubbla jämfört med när jag åkte buss.
 
I detta läget hade jag nog gett upp om inte snålheten hade drivit mig vidare. Jag vägrade helt enkelt betala totalt 60 kr ToR till skolan, det kändes som så otroligt onödiga pengar. Så jag fortsatte, lyssande på poddar och cyklade mig igenom veckorna. Jag ska inte säga att det blev härligt, för det blev det inte, men det blev tolererbart och till slut krävdes det konstigt nog mindre och mindre energi för att sätta mig på cykeln och ta mig dit. Det är märkligt det där, kanske hade musklerna anpassat sig, kanske hade jag faktiskt byggt upp någon slags kondition men under hösten blev det naturligt att fortsätta trots sämre och sämre väder.
 
Jag behöver åka buss ibland ändå, givetvis, och då får jag betala enkeltbiljett som är ganska dyr men trots det så har det alltså lönat sig med råge och kanske har jag faktiskt förbättrat vardagsmotionen något på köpet.'
 
Det förvånar mig inte det minsta att människor tar bilen överallt, jag älskar själv att åka bil men det är ju som så att det oftast är lättare att cykla när man inte ens har alternativet att ta bilen än om man varje dag ska bestämma sig för att välja cykeln över bilen. Kredd till er som gör det, verkligen!
 
Själv planerar jag att hålla mig borta från bilägande så länge som möjligt. Jag diskuterade det här med bil med två vänner, en av dem äger en bil och den andra är med i en bilpool. Den månatliga utgiften för hon-med-bil är för försäkring och bensin samma som hon-i-bilpoolen spenderar på hyra. Detta kan man ju se på två olika sätt. Onekligen får ju hon med egen bil mer frihet och mer egen tid med bilen. Å andra sidan får ju hon-i-bilpoolen alltid en sueprfräsch bil hon inte behöver ansvara för och reparera och dessutom bidrar till ett mer miljötänk kring transport. Men visst,d et är dyra pengar för relativt lite biltid.
 
Jag hoppas att konceptet bilpool utvecklas mer och mer så det blir billigare och smidigare än det är nu när den dagen kommer för mig, när jag helt enkelt känner mig för gammal för att harva fram i snöblandat regn.... Om den dagen någonsin kommer, vem vet?
 
Mvh,
Framtida snål krutgumma
 
 
Efter bloggpaus på ett halvår så återkommer jag nu med en miniserie i fyra delar med ingående detaljer kring relativitetsteorin! Jag har nämligen flytt landet, bosatt mig på Mauritius och ägnat dagarna åt att läsa kvantteori och nätterna åt att studera jordens rotation i förhållande till tidvattnet medan jag lyssnar på Mozart och odlar mina ögonbryn. 
 
Nädå. I wish. Eller, skippa det där med Mozart men annars hade jag helt klart varit game för ovanstående liv, absolut. För den som har en liten rymdnörd sovande i sig kan jag varmt rekommendera Interstellar nu när den finns på Netflix. Sevärd och vacker, väldigt vacker.
 
Men, det var inte matthew mcconaugheys härdade nuna detta inlägg skulle handla om, det skulle handla om nyåret som gått. Hur hårdhudad jag än försöker vara så sniker det sig in, insikten om att ett nytt år börjar och därmed har ett gammalt år liksom tagit slut. Finito. Det jag känner när jag ser tillbaka på året är att jag tagit makten över mitt liv (som fredagspodden skulle uttryckt det), jag har helt enkelt tagit beslut för mig själv om allt från semestrar till skola, jobb och förhållanden. Mitt hjärta har härdats rejält. Det har gråtit och hoppats och till slut brustit helt. Det har lappats ihop, spirat inför en ny människa och långsamt börjat plocka ihop sina delar igen, lagade med sånt där gammalt lim som gör att man ser sprickorna. Det kanske är starkare förut men det känns inte lika nytt längre. Men det gör ingenting. Det är erfarenheterna som formar oss, vad är egentligen alternativet?
 
För att inte bli alltför känslosmetig såhär på en fredagkväll jag förgyllt med tvätt så tänkte jag berätta om mitt nyårsfirande. Jag och en nygammal vän tillsammans med tre andra par, några jag har träffat som hastigast inna och ett par som var helt nya. Det som slog mig när vi hunnit skåla i bubblet och ätit förrätten var: HERREGUD vilka överpresterande människor! Vi snackar företag vid sidan av krävande utbildning vid sidan av egna hemsidor vid sidan av otroliga resor och det här av människor i samma ålder som mig själv, dvs runt 25. Man kan ju få stresspsykoser av mindre. Det hade varit så lätt att slå ifrån sig det och konstatera att de var hemska människor men så var ju verkligen inte fallet. De flesta var supertrevliga, nyfikna och väldigt snälla mot en nykomling i gänget som jag var. De intresserade sig för det jag gjorde och vi hade intressant diskussioner. Dock så blir gärna samtalsämnena VÄLDIGT inriktade på allas diverse utbildningar och jobb.
 
Jag tycker att det är väldigt roligt att testa folk i de situationerna, så efter ett par glas vin började jag prata vitt och brett om årets PH-deltagare för att se vilka som hakade på och resultatet blev lite blandet. En del erkände att de följt säsongen slaviskt medan vissa skruvade lite på sig men efter det hamnade iallafall samtalen på en lite mindre pretentiös nivå. Missförstå mig inte, de var inte snobbiga men jag tror att vissa människor har svårt att släppa det prestationsdrivna ens för en kväll.
 
Dock så är min erfarenhet att de allra allra bästa inom sitt område sällan uppvisar samma behov av att hävda sig. Detsamma gäller de som varit med i gamet lite längre än oss snorungar i 20-årsåldern som trots allt bara börjat nosa på livet.
 
Vid ett tillfälle under middagen diskuterade vi engagemang inom skolan och det visade sig att ALLA av de övriga varit med i sin utbildnings respektive kårstyrelse/nollningskomitté etc. Nu snackar vi alltså om uppdrag som annars tillfaller kanske 4 stycker i en klass på 100 personer. Ni förstår typen. Den otroligt sociala strebern som dock ibland har väldigt väldigt svårt att förstå den som är lagd åt ett lite mer introvert håll eller som jag, en som kämpar för att motverka all prestationshets. Jag är väldigt nöjd med det jag presterar men det hamnar lätt i skuggan när någon annan är av en helt annan kaliber.
 
Middagen blev trots allt väldigt lyckad och det var ett härligt gäng, dock behövde jag påminna mig själv om MINA mål och att det inte är top-of-the-line som är idealet alltid, det räcker ofta bra att vara good enough.
 
Min tanke inför 2016 är faktiskt att vara Good Enough, inte för att sänka mina mål och stagnera utan för att få saker gjorda. Som exempel gick jag i 10 dagar och funderade över ett viktigt mail som sedan tog 10 minuter att skriva. SÅ otroligt onödigt! Nu ska jag verkligen försöka att sänka kraven, göra det direkt och så får det liksom bli lite lite sämre men ändå okej. Mycket nöjd när jag lyckades skriva ihop en helt okej text i en skoluppgift på 30 minuter medan min kursare gjorde sin till perfektion i 3 timmar... Det jag förlorade i prestation vann jag i vilotid och tid till att läsa en härlig bok. Good enough liksom.
 
Lite spretigt och flummigt inlägg men va fasen, jag struntar i det och tänker att det är bra nog ändå. Hoppas att ni har en strålande kväll och NJUTER av bästa tiden på hela veckan, dvs lördag morgon- MUMS!
 
 

Liknande inlägg