Kommer ni ihåg att jag skrev om hur det finns olika typer; de som alltid kommer ihåg att köpa toalettpapper och vi andra som får torka med servetter mellan varven? Om inte så skrev jag om det HÄR
 
Imin kompiskrets tillhör jag den slarvigare kategorin och det är lite av ett standardskämt att skämta kring hur jag kan tappa bort mig bara av att gå omkring i en affär eller hur mitt hem mest är stökigt... Jag sk ainte ljuga, ibland känns det lite tråkigt. Jag vill itne definieras som det, det är inte allt jag är men i ärlighetens namn har de rätt till stor del. Jag har inte det inbyggda ordningssinnet och alltid koll på allt.
 
Men! Och det är ett stort MEN. Jag gav för en tid sedan mitt sanna jag upprättelse för det finns tillfällen när min personlighet faktiskt har rätt stora fördelar. På USA-resan med de sex vännerna i en liten bil så trivs jag så bra! Jag störs inte av att det ligger påsar vid fötterna eller att fjorton bikinidelar läggs ut på torkning i bilen medan vi kör. jag är faktiskt en ganska skön människa att resa med. Värre var det för mina mest ordningssamma vänner... Jag riktigt såg hur de kämpade med att bita sig i tungan och inte få utbrott över att alla inte har stenkoll på sina saker. De och jag vet att det itne är rimligt att begära fullkomlig koll när man är på semester och skall ha det trevligt men OJ så svårt det var för vissa...!
 
Samma problem uppstod när vi skulle välja matställe, boende och kanske bara någon så simpelt som vilken öl vi skulle köpa. Typ 1:orna som är vana att ha kontrollen i sitt liv utan att någon stör hade ibland mycket mycket svårt att kompromissa. Jag skall inte ljuga, jag kan i vissa lägen absolut ha en väldigt stark åsikt om något men jag försökte aktivt att välja mina strider - kanske blev det lättare för mig då mina krav på min omgivnings ordning och reda är väldigt mycket lägre än vissa av de andra.
 
Visst höll jag tyst i vissa diskussioner för gruppens bästa och visst ville jag hålla mig ifrån konflikter men framförallt så gjorde beslutet att bara låter saker vara att jag kände mig mycket lugnare. Att ibland aktivt ta beslutet att "detta lägger jag mig itne i, det får bli som det blir" är väldigt skönt för hjärnan och en bra sak att öva sig på. Vännerna med mer kontrollerande personligheter hade nog rätt mycket högre blodtryck än jag vid flera tillfällen för att de givetvis förlorade fler argumentationer pga att de helt enkelt deltog i fler. Jag vill gärna tänka på det som minimaism, att inte anstränga min hjärna med småsaker som inte spelar roll alltför ofta, lite mer go with the flow. I slutändan blir det ofta väldigt bra ändå.
 
Förstår ni vad jag menar? Låter det bekant eller är jag ensam om dessa tankarna? Jag vill inte upphöja mig själv här, bara ge upprättelse till oss med vissa personlighetsdrag som samhället annars inte premierar. VI kanske inte kommer ihåg toapappret men vi är ganska härliga att resa med. Om man inte är i akut behov av toapapper.
Allt känns spännande. Till och med lysrören känns exotiska bara för att vi är i USA. Det kanske inte är någon skillnad på Walmarts kalla lysrörssken jämfört med Coops men visst pirrar det lite. Att vara utomlands, bara att resa är banne mig välgörande för själen. Tre dagar in på resan med New York avklarat så känns reskassan redan oroväckande lätt, vi får dra åt den ekonomiska svångremmen om detta ska gå smärtfritt. Vi enas i bilen om en lätt middag, vi skall ju ändå campa så det passar ju bra. Mina vänner är fantastiska. Maken till positiva människor får man faktiskt leta efter.
 
In på Walmart och genast haglar olika kreativa förslag till en kall middag. Avocado! Ja, eller kall korv - det är ju också gott! Bullar! (Jag). Men inget förslag får lika stort bifall som Ravioli! En av mina vänner kommer glatt skuttandes med konserven i handen. Det ska tilläggas att denna vännen ofta prioriterar guldkanten i tillvaron hemma annars men nu lyser ansiktet upp. (De är köttfyllda!). Då alla vill säga sitt så springer vi till gång nr tre där konserverna trängs metervis. 1,60 per burk, säger någon, men här kostar de bara 1,45! Å här är de för 1,25, eller nej vänta 1,05 här! Visserligen ser de inte alls lika goda ut men det är ändå 20 cent mindre...
 
Jag älskar vännerna massor men där, i 60 watts ljus, hukandes kring pastan och på jakt efter de där sista centen så övermannas jag av sådan ömhet. Visst är vi dumma i huvudet, på semester i USA ska man liksom inte äta kalla konserver men det är det som är det bästa. Man får göra som man vill. Även om det för med sig att man bli lite lite dum i  huvudet.
Det är så lätt att hela tiden sträva efter framtiden och ett bättre jag, ett jag där jag kanske är mycket bättre på att komma ihåg det berömda toapappret, bara köper kvalitetspryttlar, har bara två par perfekta skor (möjligtvis måste de vara transformersskor och gå som joggingsko/klacksko men vi pratar utopi), jobbet tar alldeles lagom med tid (om ens någon alls?) och alla är härliga avspända och man hinner med avslappning och yoga hela tiden. Typ.
 
Idag passar jag på att lyfta fram lite saker jag gör bra nog, redan i dagsläget. Uppmanar starkt alla att göra detsamma! Jag tror att det gör att man sporras till att utvecklas ännu mer.
 
Denna veckan har jag tillexempel lagat ett par joggingskor. De hade gått sönder inuti hälen (tydligen har jag vassa hälar?), de lämnades in hos sportaffären Löp och Sko och för hundra riksdaler blev de snyggt fixade och håller för ännu en sommar. Mycket nöjd spatserade jag därifrån, och mina påbörjade skavsår (jag gick ju med trasiga hälar minst ett par månader...) får nu läka. Lyx. De sa också att om man hade köpt skorna hos dem så lagar de dem gratis, så om ni har superskor ni köpt hos någon butik, kolla med dem först om de kan laga! Skor ska faktiskt hålla, speciellt funktionsskor.
 
Småköper väldigt lite. Det gäller egentligen det mesta, inredning, mat och kläder. Köper saker men då saker jag tänkt på. Heja mig!
 
Slänger det jag köpt nytt av. Självklart inte allt men under usa-resan införskaffades det bland annat ryggsäck, necessär och sportBH vars gamla variant slängdes direkt på plats. Dumpade dessutom en filt jag hade haft med som tjänat ut sin rätt. Underbar känsla, minimalism är ännu härligare på resande fot.
 
Blivit bättre på att plocka undan! Här finns fortfarande stor förbättringspotential men vad sjuttsingen, lite lite bättre har det blivit.
 
Tagit bort facebookappen och rensar  regelbundet  bland mobilens appar. Skönare känsla än vad man kan tro! Rensar också bland mobilbilderna regelbundet pga litet lagringsutrymme men en bra bieffekt är att bilderna går att kolla igenom utan att behöva bläddra igenom tio likadana bilder.
 
Jag bor trångt. Det känns minimalistiskt.
 
Bara vita saker i sängen, väldigt skönt.
 
Använder slut foundation, ansiktskräm, sminkborttagning innan jag köper nytt, elelr köper ny till bättre pris men använder slut den första och slänger den sedan.
 
Äger 4 nagellack. Det tycker jag är sjukt minimalistiskt faktiskt. Min syster har nog 50 st.
 
Högt och lågt, här var ett axplock av mina bästa rutiner och ägodelar - vilka är era?
 
 

Liknande inlägg