optimeralivet.blogg.se

Finns det något värre ord än livsnjutare? Ni vet, alltid skrivet under en # på instagram, ofta acompanjerat av en bild på nygjorda fransar, nyfärgat hår, ett glas bubbel, en natt på hotell och en ny topp. Det är väl den moderna tidens carpe diem. Hu! Jobbade med en tjej som var så stolt över sitt livsnjuteri, hon spenderade hejdlöst och fick sedan snåla sista veckorna innan lön varje månad. Inte så mycket njutning där inte. Det här var under en period när jag sparade nitiskt varenda krona, reste runt med ett eventjobb och kokade ärtsoppa över stormkök på en parkering mitt i Helsingborg. Ni förstår att den här tjejen tyckte vi var totalt körda i huvudet. Och ja, till viss deö förstår jag henne. Det har nämligen hänt något med mig sedan jag kan hem från min resa. Jag njuter ohämmat! gick senast igår till affären innanf rukost och köpte en viabatta och en bulle bara för att, åt det till frukost och hade inte ens dåligt samvete! Det var annars mitt stora problem innan, och har varit ett tag. Jag får så jäkla dåligt samvete så snart jag spenderar mina pengar ochd et gör tyvärr att glädjen över det jag lägger pengarna på grusas lite. Det är, för mig, inte helt sunt. Så nu har jag faktiskt vågat spendera lite mer och inte tänka SÅ mycket över det. 

 

Till exempel: Köpte två målningar på resan och researchade vilken ram jag bör ha till dem. Hittade bra på IKEA och gick bara in och köpte dem. Det låter kanske som en självklarhet men det är så lätt att köpet åtföljs av en gnagande känsla av att ha gjort fel. Är ramarna helt rätt? Kunde ja gjort en ram själv? Blir det ens tillräckligt perfekt bra det här för att bara värt pengarna? Utmattande!

 

Likväl som att mitt motto för året varit good enough så ska det även gälla köp och ekonomi. Det finns tillfällen när sparandegrad och att pressa sparandet ger en eufori men i läget i livet jag är på nu så gör det faktiskt inte det. En liten liten livsnjutande del har fått slå bo i mig och jag tänkte ta hand om den och se hur länge den vill bo kvar.

 

Grejen är ju att när man väl spenderar pengarna och bestämt sig inte tänka mer på det. Så ! Det får vara bra nu. Om saker inte blir så bra, nej nej då blir de väl inte det. Men jag gjorde iallafall något. Det är ju solklart att tavlorna gör sig som allra allra sämst inrullade i papp i källaren, det är ju ett som är säkert.

 

Hjälp mig diagnosticera mitt beteende! Är det sunda tankar jag har eller början på att bli en sån där som köper frukost på pressbyrån varje dag för att livsnjuta?