När allt kommer på en gång. Förkylning, PMS, stora frågor snurrar runt i ett lite för fullt huvud och skolan rullar på utan pardon.

Snoret rinner, mensen rinner, tårarna rinner och tiden rinner iväg.

När allt bubblar över och blir för mycket, när man släpper näsdukarna bara för att kunna trycka i sig lite mer o-eko-billig-skitchoklad och försöker sova bort sjukdom, PMS och jobbiga val i livet på en gång.

Veckan som varit har tagit musten ur mig helt. Jag orkar inte vara stark. När tårarna rinner tänker jag på något någon sa: "Man gråter inte för att man är svag, man gråter för att varit stark alltför länge".

Jag bryter ihop och kommer igen. Det är inte the end of the world men många små tuvor välter tillslut det stora lasset och det tar tid att komma upp på vägen igen. Mitt i allt känner jag ändå att det i jobbiga stunder blir så uppenbart vad livet är till för. Vi kan inte, och bör inte, ducka för allt jobbigt men vi kan faktiskt se till att vi inte arbetar ihjäl oss eller försummar de viktiga personerna i våra liv, så när det jobbiga kommer är vi bättre rustade. Mer energi och mer mentalt i balans att ta hand om oss själva.

Hoppas ni stannar kvar och att vi hörs igen om ett tag.
Ett gäng bloggare i bloggosfären har hakat på Maniskt Måttliga Mars myntad (?) av Frivid42 och går ut på att dra in på all överflöd vi har i vardagen för att mer kunna uppskatta allt som sätter guldkant på tillvaron. Bl a Snålcoachen skrev i en kommentar just det där att vår vardag fylls med lyxiga helg-saker, tillexempel läsk och snacks och vad blir då skillnaden mot helgen?
 
Jag håller verkligen med om att det är en inte så bra utveckling när det blir mycket av allt det goda mest hela tiden och applåderar Maniskt Måttlida Mars då vi alla kan behöva en tankeställare på hur oerhört gott ställt vi har det. Funderar på vad jag själv ska göra och ställs inför ett dilemma. Jag kan absolut hoppa på att köpa mindre snacks (hoppade över en litet godisinköp idag (visserligen för att jag visste att det eh fanns glass hemma ehm)) och det är nog något alla kan må bra av en kortare tid. Problemet blir när det ska göras på längre tid.
 
Jag älskar att äta godis på olämpliga tider, på morgonen på väg till skolan en onsdag eller typ på väg till gymmet, japp det har hänt. Jag vräker absolut inte i mig mängder, jag äter bara ett par bitar men känslan av en turkisk peppar mot min gom precis efter att jag borstat tänderna och svintidigt lämnar lägenheten är oslagbar. Dels för att det är lite förbjudet och jag har sorgligt nog inte kommit förbi stadiet "Ha! Jag är vuxen nu och gör precis som jag vill!!" och dels för att det då är som allra allra godast. Ni vet ju själva, efter att ha tryckt i sig mängder en fredagskväll är det inte gott längre. Inte heller när godis blandas med glass och läsk i magen. Det blir för mycket. En godis är värd så mycket mer i njutning en vanlig vardag än vad det är till helgen för då har man annat lyxigt i livet, tid tillexempel.
 
Jag gillar livsstilen att hellre lyxa till det på vardagen än att spara allt till helgen. Ja, det blir mindre skillnad mellan helg och vardag och det är nog det som är meningen. Jag vill inte leva hårt och strikt hela veckan och längta längta längta till helgen när allt härligt händer för då blir livet lite tråkigare när helgen är slut. Nu menar jag inte att godis alltid är det härliga i livet (ofta, ja, men inte alltid. bara.) utan det kan vara att gå på bio på tisdagen istället för lördagen, ta en filmkväll med vännerna på måndagen och istället vara hemma själv på fredagen. Göra riktigt god mat på onsdagen för att ge lite andningstid mitt i veckan och spara linssoppan till söndagen. Ta en öl till maten en vanlig onsdag är sååå gott, den slår den eventuellt femte ölen fredag kväll med hästlängder.
 
Nu kanske vän av eh måttlighet säger att ja men du kan ju vara lika måttfull även på helgen, fast vet du att det är faktiskt mycket svårare. Inte att inte dricka öl men att uppskatta typ en liten öl eller en godisbit eller något annat är mycket lättare en grå vardag än en helg. Tycker jag.
 
Känner när jag skriver detta att det jag vill ha sagt med inlägget är lite otydligt. Jag vill nog mest slå ett slag för vardagsguldkanterna som man får "billigare" än att festa till det en helg, med vad det än månde vara. Har man barn kan jag ju absolut förstå att det där med lördagsgodis är en bättre idé än tisdag-morgon-godis, absolut men för oss vuxna ("Ha! Jag är vuxen nu och får göra som jag vill!") så tror jag att om man kan hantera det så kan vardagslyxeriet vara superhärligt. Ja, det förutsätter ju att man drar ner på helglyxeriet annars förlorar det sin poäng och Maniskt Måttliga Mars riskerar att bli Mycket Mumsiga Mars(-chokladkakor)...
 
På den förra regeringens intiativ (eftersom deras budget är den som gäller, ja ni vet) så höjdes kring nyåret studiemedlet ffrån maximala 9000 till ungefär 9900/ månad. Här borde man jubla, men skrattet fastnar  i halsen när man inser att det bara är lånedelen som höjts. Angående mitt inlägg om pressad ekonomisk situation för studenterna, så kan man tycka att det är superbra med mer studiemedel men höjningen av endast lån får mig att fundera på vilken signal man vill sända?
 
Det skrias om sänkta kunskapsnivåer och gymnasieskolorna anpassas för att förbereda den största majoriteten på utbildning på högre nivå. Det blir allt svårare att få jobb utan högre utbildning och därmed söker sig allt fler till högskolorna. 
 
Priset ett land får betala för en högre utbildningsnivå är ju en ökad kostnad för högskolor/studiemedel/studentbostadsbyggande etc. Detta kan väl inte komma som en nyhet? Det blir ett dubbelt budskap när vi ska läsa längre och längre utbildningar men när resultatet blir högre och högre sammanlagd skuld den dagen vi tar examen.
 
I dagsläget är ungefär 7000 lån och 2900 kr bidrag. Jag ÄR oerhört tacksam att jag bor i ett land där jag har möjlighet att studera kostnadsfritt och få bidrag för mina studier men jag tycker inte man kan luta sig tillbaka och nöja sig där. I damnark är bidragsdelen 5500 kr, Norge ligger i ungefär samma nivå. Inte för att låta bitter eller så, men jag kan säga såhär: Trots att jag gillar att ha kontroll över min ekonomi och tar beslutet att ta lån för att studera så är det rätt ofta jag slänger årsbeskedet från CSN efter en liten liten kik...
 
Mvh,
en förkyld och just idag ganska bitter student. Nåja, har ju iallafall inte karensdagar. Alltid något.

Liknande inlägg