Bloggmotivationen har inte riktigt infunnit sig. Först väntade jag på regn, sedan solsken. Först sparande, sedan slösande. Tänkte att semester ökar motivationen, tänkte sedan om och funderade på om inte lite hederligt arbete skulle göra susen men icke. Tyvärr. Det känns som att livet harvar på och inga ordentliga saker händer värt att skriva om. Vilket såklart är bullshit för egentligen är ju de bästa inläggen det om det dagliga livets små beslut och funderingar. Men vad ska jag säga? Det känns inte så motiverande eller roligt just nu. Med bloggandet vill säga, livet i allmänhet är himla trevligt. Kanske kommer det vändningar framöver, vem vet. 
 
Det är absolut ignet farväl ifrån bloggvärlden, snarare en paus på obestämbar framtid. 

Hang in there, fellow anti-hamsterhjul-människor! Gör uppror mot systemet! Spara på! Men se till att ha det himla trevligt på vägen!
 
Peace ouuuuuuut!
Japp, den tiden på året igen. Då rapport ska skriva, tabeller ska göras och presentationer ska förberedas. Istället sitter jag här, måndag morgon, och känner att det är en väldigt bra idé att dra ett tredje lager färg på mina ommålade stolar som äntligen igår fick en första strykning, efter sex månader i väntan. Mitt liv känns som en Nike-reklam just nu (Just do it!) där saker bara händer i en himla fart! Ja, förutom träningen då. Och skolarbetet. Men man får ju prioritera vad som är viktigt i livet! Har ju ändå äntligen köpt ett par riktigt bekväma iläggssulor, fått upp tavlorna på väggarna, fått hit ett bord, målat om fyra stolar (i TRE omgångar för att jag tydligen inte kan måla ordentligt), ramat in ett foto åt min mamma och ska precis färga håret. Och ögonbrynen. 
 
Prokrastinering at its best. And worst. 
 
Dricker kaffe och väntar på koffeinkicken, kanske kommer den föra med sig otroliga insikter om mina resultat i rapporten. Förmodligen inte. Jag vet ju det, egentligen, att det där med att vänta på insikter funkar inte. Det absolut bästa är bara att parkera sin rumpa på (den nymålade) stolen, och bara sitta där och försöka börja. Då kommer resten efter hand. Som sagt, jag vet allt det där. Egentligen.
 
Det är ett inte så bra beteende, prokrastinering, men det för iallafall med sig något nyttigt, att alla dessa To do-saker faktiskt blir gjorda. Snart är dock listan slut och därmed ursäkterna. Ska bara ta en sipp kaffe till och sen, sen kan jag börja. Efter att ha målat stolarna vill säga. 
 
Finns det något värre ord än livsnjutare? Ni vet, alltid skrivet under en # på instagram, ofta acompanjerat av en bild på nygjorda fransar, nyfärgat hår, ett glas bubbel, en natt på hotell och en ny topp. Det är väl den moderna tidens carpe diem. Hu! Jobbade med en tjej som var så stolt över sitt livsnjuteri, hon spenderade hejdlöst och fick sedan snåla sista veckorna innan lön varje månad. Inte så mycket njutning där inte. Det här var under en period när jag sparade nitiskt varenda krona, reste runt med ett eventjobb och kokade ärtsoppa över stormkök på en parkering mitt i Helsingborg. Ni förstår att den här tjejen tyckte vi var totalt körda i huvudet. Och ja, till viss deö förstår jag henne. Det har nämligen hänt något med mig sedan jag kan hem från min resa. Jag njuter ohämmat! gick senast igår till affären innanf rukost och köpte en viabatta och en bulle bara för att, åt det till frukost och hade inte ens dåligt samvete! Det var annars mitt stora problem innan, och har varit ett tag. Jag får så jäkla dåligt samvete så snart jag spenderar mina pengar ochd et gör tyvärr att glädjen över det jag lägger pengarna på grusas lite. Det är, för mig, inte helt sunt. Så nu har jag faktiskt vågat spendera lite mer och inte tänka SÅ mycket över det. 
 
Till exempel: Köpte två målningar på resan och researchade vilken ram jag bör ha till dem. Hittade bra på IKEA och gick bara in och köpte dem. Det låter kanske som en självklarhet men det är så lätt att köpet åtföljs av en gnagande känsla av att ha gjort fel. Är ramarna helt rätt? Kunde ja gjort en ram själv? Blir det ens tillräckligt perfekt bra det här för att bara värt pengarna? Utmattande!
 
Likväl som att mitt motto för året varit good enough så ska det även gälla köp och ekonomi. Det finns tillfällen när sparandegrad och att pressa sparandet ger en eufori men i läget i livet jag är på nu så gör det faktiskt inte det. En liten liten livsnjutande del har fått slå bo i mig och jag tänkte ta hand om den och se hur länge den vill bo kvar.
 
Grejen är ju att när man väl spenderar pengarna och bestämt sig inte tänka mer på det. Så ! Det får vara bra nu. Om saker inte blir så bra, nej nej då blir de väl inte det. Men jag gjorde iallafall något. Det är ju solklart att tavlorna gör sig som allra allra sämst inrullade i papp i källaren, det är ju ett som är säkert.
 
Hjälp mig diagnosticera mitt beteende! Är det sunda tankar jag har eller början på att bli en sån där som köper frukost på pressbyrån varje dag för att livsnjuta

Liknande inlägg