På den förra regeringens intiativ (eftersom deras budget är den som gäller, ja ni vet) så höjdes kring nyåret studiemedlet ffrån maximala 9000 till ungefär 9900/ månad. Här borde man jubla, men skrattet fastnar i halsen när man inser att det bara är lånedelen som höjts. Angående mitt inlägg om pressad ekonomisk situation för studenterna, så kan man tycka att det är superbra med mer studiemedel men höjningen av endast lån får mig att fundera på vilken signal man vill sända?
Det skrias om sänkta kunskapsnivåer och gymnasieskolorna anpassas för att förbereda den största majoriteten på utbildning på högre nivå. Det blir allt svårare att få jobb utan högre utbildning och därmed söker sig allt fler till högskolorna.
Priset ett land får betala för en högre utbildningsnivå är ju en ökad kostnad för högskolor/studiemedel/studentbostadsbyggande etc. Detta kan väl inte komma som en nyhet? Det blir ett dubbelt budskap när vi ska läsa längre och längre utbildningar men när resultatet blir högre och högre sammanlagd skuld den dagen vi tar examen.
I dagsläget är ungefär 7000 lån och 2900 kr bidrag. Jag ÄR oerhört tacksam att jag bor i ett land där jag har möjlighet att studera kostnadsfritt och få bidrag för mina studier men jag tycker inte man kan luta sig tillbaka och nöja sig där. I damnark är bidragsdelen 5500 kr, Norge ligger i ungefär samma nivå. Inte för att låta bitter eller så, men jag kan säga såhär: Trots att jag gillar att ha kontroll över min ekonomi och tar beslutet att ta lån för att studera så är det rätt ofta jag slänger årsbeskedet från CSN efter en liten liten kik...
Mvh,
en förkyld och just idag ganska bitter student. Nåja, har ju iallafall inte karensdagar. Alltid något.
Kommentera