optimeralivet.blogg.se

Som alla studerande så väl känner igen så börjar tanken på vad man ska göra under sommaren redan innan granen är utkastad och man äntligen har ätit upp det sista av den torra julskinkan. Jag har varierat mina somrar en del, jobbat i butik i min hemstad, jobbat i Norge och hyrt ut min lägenhet någon sommar för att slippa lite hyra.

 

I år så är jag väldigt kluven. Jag har planerat in en 3 veckors semester i USA och jag säger bara: Jag förstår verkligen varför man blir lycklig av att planera resor, jag kan redan nu känna hur det spritter till i mig när jag tänker på den hägrande resan, superhärligt! En resa är inte gratis utan där skall läggas en del av mina pengar. Det är ett fullt medvetet beslut och det känns väldigt bra att spendera pengar på en lite längre resa. Utöver denna resa har jag ungefär 6 hela veckor och för dessa veckor finns nu två olika alternativ.

 

Alternativ 1. Åka tillbaka till Norge på sommarjobbet jag hade i somras.

     Fördelar: Bra lön, goda möjligheter att jobba lite utöver heltid. Tjänar pengar samtidigt som det inte spenderas så mycket då man bor i en liten håla. Härlig natur runtomkring, och jag kan jobbet.

  Nackdelar: Det kommer nog krävas åtminstone 5 v jobb dvs endast en vecka av att bara vara hemma i Sverige och njuta av sommaren återstår. Än så länge ingen nära vän att åka dit med. Undantaget förra sommaren så brukar det regna mer eller mindre hela tiden. Reser iväg från sambon i princip hela sommaren.

 

Alternativ 2: Läsa en sommarkurs i kreativt skrivande på distans och söka studiemedel för kurstiden.

  Fördelar: Jag kan skriva kursen varsomhelst, är inte låst till en viss plats, får träffa min sambo mer. Jag får utveckla mitt skrivande, och vem vet, kanske kan jag till och med få skrivit lite mer än sporadiska blogginlägg, har en dröm om att skriva en bok en dag. (Det blir inte en bok skriven på en sommar, jag vet, men kul att leka med tanken och så frön). Det blir en sommar där jag blir nästan helt ledig och får ägna mig åt det jag gillar allra bäst dvs att resa och att ta dagen som den kommer, förhoppningsvis kommer jag tillbaka till skolan helt utvilad och sugen på att aktivera mig igen.

  Nackdelar: Inkomstsidan blir minst sagt skral, visst är studiemedel en inkomst men två tredjedelar är ju lån vilket skall betalas tillbaka i framtiden. Det kan bli rastlöst då alla andra kommer att sommarjobba vilket gör att en sådär gråmulen halvkall julidag kanske inte det är så himla party att vara den enda som är ledig. Jag kommer att få ta av mina sparpengar först till resan och sedan till att leva på då studiemedlet inte kommer att täcka hela sommaren. Det finns en risk att just känslan av att spendera mer än man drar in kommer föra med sig en viss grundångest.

 

Ur ett privatekonomiskt perspektiv är ju givetvis alternativ 1 bäst. Jag kommer troligtvis kunna finansiera min USA-resa helt med pengarna från Norge och börjar hösten med oförändrat sparkapital. Nackdelen är att jag känner mig själv såpass väl att jag vet att jag efter en härlig resa antingen på semester eller i jobb behöver jag hinna landa. Ibland känns det som att jag sprungit mig igenom stora delar av utbildningen, sprungit förbi sommarlov och sommarjobb, sprungit förbi jullov och nu är jag trött på att springa. Hämta andan, stretcha ut mina vadmuskler och hinna titta längre än elljusspåret sträcker sig. Jag är sugen på att hinna landa, ligga där ett tag och att bli rastlös så att jag är sugen på att börja, om inte springa, så iallafall börja powerwalka igen när hösten kommer.

 

När jag skriver detta slår det mig att på ett sätt är våren 2015 en metafor för hela livet, åtminstone på det sätt som jag och många som läser denna bloggen ser det. Vill man springa hela livet eller vill man hinna uppleva det? Anledningen till att vi sparar och gör storkok och håller på är väl att vi en dag ska kunna luta oss tillbaka. Visst, jag är inte där än, det vet jag men måste man vänta? Allt eller inget? Måste man spara och jobba i 20 år för att sedan helt kunna koppla av? Jag vill inte se livet på det viset. Jag har nu en möjlighet att testa på en period av det jag tänker att jag vill ha i framtiden, ett enklare liv med mycket fritid. Det kommer krävas en utmaning i vår att spara in pengar så jag har något att tillföra min resa men den utmaningen välkomnar jag.

Ni hör ju, det lutar ju åt alternativ 2. Det som tragiskt nog får mig att vackla så i den tanken är när jag diskuterat med mina vänner att jag funderar på att ta en sommarkurs och i övrigt vara ledig så har jag mötts av: tystnad. Lite "Jaha, så du ska inte göra någonting produktivt i sommar"-attityd och den påverkar mig. Det kan vara så att universum testar mig, för om jag inte har mer tilltro till mig själv än så, hur ska det då gå i framtiden när jag känner för att dra ner på jobbtiden i livet och kollegorna tystnar när jag berättar om mina planer?

 

Än är inte sista tanken tänkt och sista ordet skrivet i detta ämne!