optimeralivet.blogg.se

Hemkommen efter en vecka i alperna som var fantastisk. För en offpistjunkie som mig själv så satt den metern nysnö som vi fick under veckan rätt bra under skidorna! Otroliga åk och soliga dagar som nästan kompenserade efter månader i grårskala här hemma. Avslutade veckan med en riktigt exorcistisk maginfluena på bussen hem från alperna. Det finns nog inget som får en att uppskatta att bara vara frisk som när man hukar över en toalett på en generisk rastplats någonstans i Tyskland vid två-snåret på natten... Hua! mår aningen bättre nu och har lite reflektioner från skidresan (utöver stt jag aldrig mer komma kunna äta alpkorv igen (som jag misstänker var boven). 

 

Reflektion 1:

Nu har jag visserligen en sambo och är inte i raggarsvängen men om jag skulle vara det kan jag helt klart tipsa om att åka på skidresa med ett par ganska feta skidor, vad är det med att tjejer blir väldigt intressanta så fort de gör något typiskt "manligt"? Suck ur ett feministiskt perspektiv, lite mer yeay ur ett raggningssynsätt.

 

Reflektion 2:

Sparter i allmänhet och skidsporten i synnerhet är så otroligt prylkåt. Framförallt killar har otroligt  mycket saker som de mer eller mindre behöver. Jag åkte i veckan med två vänner till mig, båda killar, som båda hade skidkläder för runt 8000-snåret, nya skidor, pjäxor (formgjorda, vad annars?) kamera på hjälmen, pulsklocka med all sorters funktioner och det var inte långt bort stt skidorna hade vibrationsdämpare a la Ole i snowroller... Det lurigs med stt kitta sig i en sport är stt allt ju faktiskt har en funktion och ger ett mervärde till upplevelsen. Det går inte stt avfärda en hjälmkamera på samma sätt som vissa avfärdar den femte handväskan, men vilket mervärde ger det i förhållande till priset? Dessa killarna tyckte uppenbarligen att prylarna va värda det men jag kunde inte låta bli att tänka att om de bara nöjt sig med stt satsa på vissa saker och inte alla då hade de ju haft mer pengar att spendera på att faktiskt åka på skidresor... En av de jag känt som varit allra bäst på att åka skidor hade inte de fräckaste prylarna och kunde ta sig ner med en otrolig lätthet i vilka skidor som helst, han prioriterade att ha tiden över att resas runt och åka skidor istället för att jobba för att ha råd ned prylarna. Alla är vi olika men jag funderade också över hur mycket prestige som verkar finnas i hur kittad man är, kan tänka mig att det gäller fler sporter än skidsporten? Någon med mer erfarenhet än jag som kan fylla i kring detta, hur lätt är det stt stå emot trycket om prylar?

 

Själv har jag tidigare varit i alperna halvåret i taget och spenderat mycket tid i backarna, på det tiden kunde jag köpa en skidjacka för riktigt mycket pengar och de bästa skidorna för att det skulle användas varje dag i väldigt många dagar, lite som att köpa riktigt bra löparskor om man springer varje dag. Nuförtiden blir det kanske 2 veckor skidor om året och för mig så ör helt klart inte alla prylarna värda det längre. Som tur är har mycket av det jag köpt för några år sedan fortfarande många år kvar så jag slipper köpa nytt. Annat måste förnyas och då hamnar jag i ett visst dilemma. Min gamla trogna skidjacka var hål i, söndrig dragkedja och hade helt enkelt nått sitt slut. En ny behövdes skaffas. Det blev en skallskador son fungerar som skidjacka, regnkappa och vandringskarta på sommaren, hittade faktiskt en på rean även om jag tänkt köpa en precis sådan till fullpris så var ju en rea på det bara tacka och ta emot. Mellandagsrea i sin bästa form, en Jacks och ett halsband var det ena som införskaffades, mycket nöjd.