Ibland kan jag, och säkert många med mig, slita vårt hår tills vi är helt kala i frustration över andra människors åsikter och handlande. Lite "alla andra är korkade, det är bara jag som fattat grejen". Överallt finns dem, de provocerande människorna som lever ett destruktivt liv.
Eller?
Jag har funderat mycket på vad som driver oss i våra liv och kommit fram till en förbluffande enkel slutsats:
Alla försöker må bra.
Sug lite på den, alla försöker må bra.
Det som gör att vi ändå lever så olika är två saker:
1. Vad som får en att må bra.
2. I vilket perspektiv mår man bra, i ett kortsiktigt perspektiv eller ett mer långsiktigt (men ändå med viss tillfredsställelse i nuet)?
Det här har fått mig att få ökad förståelse för människorna runt mig och dragit ner på irritationen. Detta tankesätt förklarar ju varför människor exempelvis spenderar pengar i faslig takt, eller äter godis varje kväll, det får dem helt enkelt att må bra åtminstone i stunden. Det förklarar ju också varför man tar droger eller otrogen, man är inte dum-i-huvudet, man vill bara må lite bättre. Är det okej? Nä, det är det inte men det är förståeligt.
Någon tränar för att må bra och någon tränar inte för att kunna må bra hemma i soffan framför en härlig film. Jag tror att pudelns kärna (alltså är det jag som missuppfattat detta uttryck eller VAR kommer det ifrån??) ligger i att hitta sin egen balans mellan att må bra kortsiktigt och långsiktigt.
När vi går genom livet är det så lätt att försöka frälsa dem omkring oss med vad vi just upptäckt som recept för att må bra, men det är så ofta man fokuserar helt på vad det var som gjorde mig lycklig med detta och inte vad den man talar med skulle vinna på en förändring.
Jag vill också påstå att de allra flesta människor är fullt medvetna om i vilket perspektiv deras handlingar får dem att må bra, dvs att förklara det uppenbara för någon (Du blir nog tjock i framtiden om du äter godis nu! Du får nog lungcancer i framtiden om du röker nu!) har ju som vi alla vet oftast ingen effekt alls.
Det finns något som heter Motivational Interviewing, vetenskapligt belagd metod. Det handlar om att få människor att ta göra en förändring, vilken den än är, tex börja. Frågorna är ungefär:
Vad är dåligt med förändringen?
Vad är bra med förändringen?
Vad behövs för att kunna utföra förändringen?
Hur skall du skaffa detta?
Behöver du hjälp i din förändring och i så fall vilken?
I alla steg så bekräftar man den andra personen och sammanfattar läget, det kan alltid vara nyttigt att få höra sina egna argument komma från någon annan. Det finns inte ett enda steg där man aktivt ger råd, metoden bygger på att de flesta vet själva vad de behöver. Om de behöver hjälp och stöd från andra kan man givetvis ge råd i det läget men först då.
Använde vid ett tillfälle exakt de här frågorna till min sambo när han beklagade sig över att han inte hade gjort en viss uppgift. Intressant nog så reagerade han inte nämnvärt på de lite stolpiga formuleringarna utan kom faktiskt fram till någon slags lösning. Om han gjorde uppgiften? Nja, så småningom.
I slutändan har denna attityd till människor fått mig lite lugnare och mer harmonisk. Det är bättre för mig att inte reta upp mig på andra människors beteende och val i onödan när jag tänker att de med alla medel försöker göra det vi alla gör: må bra.
Obs, vill förtydliga att vissa saker givetvis inte skall ses på med blida ögon ändå. Om barn hamnar i kläm eller om andra tar stor skada så är det en helt annan sak, men även här tror jag att man vinner mycket på att försöka närma sig en människa och förstå henne istället för att bara avfärda henne.
Reflektioner såhär en lördag kväll, kanske är vi flera som får praktisera förståelsen för andra människor ute på stan ikväll. Alkohol har ju exempelvis en tendens att förkorta perspektivet något...
Ha en härlig kväll!
Kommentera