optimeralivet.blogg.se

Överallt hör man de klagande orden "Jag rensar och rensar men ändå kommer det bara mer och mer saker in i mitt hem!". I mitt hem är det inte så. Istället försvinner saker istället spårlöst. Matlåda efter matlåda köps in, för varje matlåda jag köper försvinner minst två. Det är inte de gamla glassförpackningarna eller matlådorna som efter tre currygrytor aldrig kommer återfå sin normala färg som försvinner, nej då. Det är de nya lådorna som aldrig ens sett insidan av en mico som försvinner. Skyller gärna på sambon men då flera försvunnit när bara jag varit hemma börjar jag inse att så nog inte alltid är fallet...

 

Vissa saker försvinner och jag förstår verkligen inte var de tar vägen, förmodligen till matlådehimlen. Andra saker är jag smärtsamt medveten om vad som händer med dem. Det är glas efter glas som viftas ner från bord, ner i vasken, ner på golvet, alltid åtföljandes av det klassiska ljujdet av ett kras som varje gång betyder att vi måste bjuda en person mindre till nästa middagskalas för nu börjar vinglasen på allvar att sina. Jag kan inte ens skylla på vinets påverkan för oftast har det druckits juice i glasen precis innan de krossas av mig. Jag är ganska lång men min kropp tror att jag är runt 1,50-snåret och därför slår jag alltid i min armar/höfter/ben när jag ska förflytta mig vilket resulterar i ständiga blåmärken och mycket sönderslagna saker.

 

Lägg till att jag dessutom har en irriterande ovana att förlägga väskor/vantar/viktiga papper/headsets/mobiltelefoner/påsar och ni förstår mitt problem. Dock, alla baksidor har en framsida (?? Uttrycket "There's an upside to every downside" är svåröversatt..!) och det positiva med detta beteendet är ju en slags naturlig minimalism. Inget ont som inte har något gott med sig...