Har haft en helg i nöjets och dekadensens tecken, fylld av trevligt umgänge, god mat, en hel del alkohol och massor med snacks. Gottt och härligt men lite sliten nu.
 
Jag spenderar vardagarna på annan ort för tillfället och därför är jag varje söndag på resande fot vilket är ett bra tillfälle att reflektera över sina egna och medresenärers rutiner. Jag ser otaliga framförallt kvinnor langa upp sak efter sak ur pressbyrånpåsen. Flera tidningar, tuggummi, en påse innehållandes typ 3 cashewnötter, den obligatoriska stora latten, någon oerhört hälsosam juice och självklar någon slags snacks. Människor som liksom jag åker ca 2 timmar. Nu vet jag ju inte om de har många restimmar i bagaget just den dagen men jag skulle tippa på att de flesta, liksom jag, åker mellan just dessa städer. Grovt räknat kommer man lätt upp i över 150 kr för diverse småplock. Säkerligen körs samma rutin på hemvägen och det blir lätt över 1000 kr per månad på egentligen ingenting.Jag förstår till 100% att man vill dricka kaffe, äta godis och läsa på tåget, det är ju supermysigt. Det kan däremot med lite lite planering i förväg kosta mycket mindre. Kaffe i termosmugg, godispåse inhandlad i matbutik och en lånad bok och tadaa, en kostnad av under 20 kr.
 
Det blir väldigt lätt en slags överlägsen ton i såna här inlägg tycker jag och det är verkligen inte meningen. Det jag tänker på är huruvida dessa människor reflekterat över vad de lägger sina pengar på och tycker att det är värt det, eller om de lägger pengarna på sådant som egentligen inte ger så mycket mervärde.
 
Som sagt, framförhållning är faktiskt något jag brukar ha men idag var mina hjärna lite lite bakfull och trög och det slår till direkt. Väntetid på stationen och ett sug efter något salt blev snabbt och lätt chicken nuggets på McDonalds och poff så var de pengarna borta. Nu känner jag visserligen att jag brukar vara rätt bra på att ha med mat så givetvis har jag råd med chicken nuggets (och de var faktiskt SJUKT goda just idag), men visst är det en tråkig post när man tittar igenom kontoflödena...
 
I mitt liv har det funnits många tillfällen när plånboken fått kompensera för att huvudet inte var med...
Efter en helg i London när jag HELT missberäknade tiden till flygets avgång och fick kasta mig hals över huvud genom säkerhetskontroller, korridorer (snubblade bokstavligt talat över två damer, kastade ut allt innehåll i handväskan och gleeeeed på det superhala golvet många meter innan det tog stopp) och fram till gaten när flyget som tur var inte gått än (annars kunde det blivit ännu mer dyrt), men får köpa en del man glömt och mat och så vidare bara för att man inte var i tid..
 
När jag tankade bensin i en dieselbil (inte min) som precis skulle säljas. Ja, ni förstår. Ångest. TIll mitt försvar hände detta i Norge (ÄNNU dyrare att lämna in bilar!) så det där med vad bensin och diesel heter är lite annorlunda iallafall...
 
Glömt låsa cyklar (japp, plural) och de har blivit stulna. Mycket dyrt att vara glömsk!
 
Å andra sidan kompenserar jag med att det man inte har i plånboken får man ha i benen:
Promenerar hem då bussen slutat gå istället för att ta taxi.
 
Åker kollektivt till flygplatsen (efter nyss nämnda helg i London hade dock bussarna slutat gå men fick lifta med en snäll tant).
 
Cyklar (när den inte är stulen förstås) till skolan.
 
En aning spretande inlägg ikväll men skyller på min trötta hjärna. Taggar för en ny vecka, hoppas ni känner detsamma!

Liknande inlägg

2 kommentarer

frivid42

24 Feb 2015 10:21

Tror att mycket av detta sker utan eftertanke...för att det kostar ju så lite. Problemet blir bara som du säger att många små inköp med tiden ackumuleras upp och blir stora belopp. Senare säger personen som har det beteendet saker så så som "jag köper ju aldrig något till mig själv" och ändå är pengarna slut. Jag är övertygad om att ett av de farligaste uttryck som finns är "det kostar bara". http://frivid42.com/2014/12/15/15e-luckan-sag-aldrig-det-kostar-bara/

Svar: HUvudet på spiken! Visst känns det som samma personer... Har flera sådana i min närhet och man vill ju inte vara en torris utan uppskattar med glada tillrop reafynden som "bara" kostade X antal kronor fast man vet att om tre veckor kommer den personen inte ha råd med viktiga saker i sitt liv... Detta förtjänar ett eget inlägg, hur mycket/lite/om alls ska man lägga sig i nära och käras ekonomi?
optimeralivet.blogg.se

Snålcoachen

01 Mar 2015 23:05

Nu satte du ord på mina tankar. Jag tänkte på detta senast i onsdags när jag var på föreläsningen "Ett rikare liv". Min tjejkompis hamnade bredvid två kvinnor (en ganska rund och en rejält rund) som var där i sällskap med varandra. Och varsin jättestor - för att inte tala om prasslande - godispåse. De tuggade sig genom den två timmar långa föreläsningen om dåliga vanor och ekonomi. Ganska komiskt faktiskt.

Det finns en anledning till att det säljs så mycket fika och godis på alla stationer, hållplatser, bensinmackar och flygplatser.Vi kan tydligen inte förflytta oss många meter utan rädslan att törsta eller svälta ihjäl.

Svar: Precis! Vi har blivit för bekväma för att åka tåg utan snacks, för att inte tala om alla (kvinnor) som måste dricka 3 liter vatten per dag för att det är så "nyttigt". Suck. Det handlar nog också mycket om uttråkning, det är lite roligare att åka ett tråkigt tåg med en godispåse än utan.
optimeralivet.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej