I mitt barndomsrum har det alltid varit fullt kaos. Kläder, böcker, mjölkglas, sladdar, kvitton, gratistidningar, påbörjade men ej avslutade projekt och tusen saker man inte ens ser under kaoset. Så länge jag kommer ihåg har det alltid varit såhär. Jag var inte en ordningssam typ, blev den i familjen som stökade ner. Tvärtom vad många kanske tror har jag trots mina prestationer i skolan och i projekt alltid haft hemmet i i princip krigstillstånd. Man kan fråga sig om jag kompenserade prestationerna utanför hemmet med stökighet hemma?
 
Jag har funderat mycket på detta och inser att jag faktiskt inte brydde mig särskilt mycket då. Jag kunde städa när det var nödvändigt men detta gjorde egentligen ingen skillnad i mitt mående förr. Det intressanta är att jag nu de sista åren när jag flyttat till egen lägenhet inser att det är något i mig som skaver när hemmet ser ut som ett kaos. Dett är troligtvis självklarheter för majoriteten där ute men för mig var det nyheter. Jag vet att det finns människor som älskar att städa, men jag har aldrig tillhört den kategorin. Kan jag undvika det så länge som möjligt så gör jag det.
 
Ett intresse som egentligen byggdes på min ovilja att städa var minimalism. Den inspirerande bloggen Minimalisterna kan jag inte nog lyfta fram här. Jag började läsa nyss och inlägget om att börja med de små sakerna först gjorde att jag fick ändan ur och faktiskt gjorde något.
 
Hittills har jag bland annat rensat i:
 
Badrummet - en ständig kamp mellan att använda klart saker eller att helt enkelt inse att jag använder inte exempelvis body scrub längre, ska jag då vänta på att det används klart kommer jag få vänta en evighet. Alltså släng. Det tar emot att slänga något som fortfarande fungerar men det kostade mig alltför mycket i energi att alltid se den där burken på hyllan hånfullt påminna mig om att jag borde scrubba kroppen.
 
Handdukar - lever med en man som tycker att man ska ta en ny handduk varje gång man duschar och att vi därför behöver 13 badhanddukar. Vansinne tycker jag, speciellt med tanke på vår otroligt begränsade förvaringsplats. Lösningen blev att göra sig av med hälften och helt enkelt kräva att vill han ha ny handduk varje gång får han snällt tvätta dem en gång i veckan. Hur det gick? Jodå, handdukarna används lite längre tid pga hans ovilja att tvätta (ha!).
 
Garderoben - förtjänar ett eget inlägg framöver.
 
Prydnadssaker - mitt problem här är att den lägenheten vi bor i sedan 1 år itne har några fönsterbrädor eller hyllor på väggarna. Min första tanke var att få upp dessa för att få plats med alla saker men jag tänkte som tur var ett extra varv och såg över vad det är jag egentligen gillar blan alla ljuslyktor och prydnadssaker? Mycket fick försvinna i den rensningen då jag haft mycket saker framme för att det varit gåvor till mig och att jag då har så svårt att inte ställa fram dem. Nu hade jag en chans att slippa dessa utan att någon skulle bli ledsen. Troligtvis är det väl inte någon som märkt att deras porslinsfigur som jag fick inte finns med oss längre men det kändes lättare att göra sig av med nu när jag visste att jag faktiskt inte hade plats.
 
Många fler områden ska få sig en omgång framöver men redan nu har det där berömda rensningspirret börjat infinna sig och det är något mindre plågsamt att städa och hålla snyggt.
 
Vad är era bästa områden som ger feel-good-känsla när man rensat?
 
 

Liknande inlägg

2 kommentarer

Snålcoachen

10 Nov 2014 21:56

Intressant tolkning av barndom och oordning. Tveksamt om det är själva städmomentet i sig folk menar när de säger att de älskar att städa. Troligtvis handlar det mer om resultatet, att de känner ett behov av att ha det rent och undanplockat runt sig.

Jag har alltid varit pedant och jag antar att det handlar en hel del om kontrollbehov. Jag kan inte koncentrera mig om det är rörigt runt omkring och jag tänker bäst när jag städar eller rensar. Finns nog en hel del för en psykolog att gräva i där, haha.

Bäst feel-good-känsla får jag av ordning i garderoben och/eller tomt på köksbänkarna.

Svar: Jag håller med dig, jag tror också att folk gillar att ha ordning runt sig, snarare än att städa. För min del så gillade jag inte nödvändigtvis att ha så mycket ordning förr men nu börjar även jag med myrsteg komma dit. Den klassiska städa-innan-jag-sätter-mig-med-plugget börjar gälla även för mig. Resultatet? Ett finare hem men får lite mindre plugg gjort...
Köksbänkarna håller jag helt med om! Garderoberna är jag fortfarande en mästare på att "glömma bort". Det som inte syns, det finns inte ;)
optimeralivet.blogg.se

Anna

02 Dec 2014 22:29

Funderade precis på hur länge jag ska spara på tex nagellack bara för att jag ska hinna använda upp dem. Om jag inte har använt upp dem på alla dessa år hur stor är sannolikheten att jag använder slut på dem nästa år? Eller året efter det ens? Samtidigt så känns det lite slösigt att slänga dem...

Svar: Eller hur! Det är där skon klämmer... Håller helt med dig. Jag försöker tänka som så att "skadan" med att köpa nagellacket är redan skedd oavsett om du behåller dem länge eller slänger dem nu. Kompromissa med dig själv? Behåll 1 och släng 1? Var ärlig med vad det är just DU gillar och ta med dig tänker framöver. Jag tänker just nu själv på min egna i sammanhanget blygsamma nagellackssamling som dock innehåller många fler än vad jag använder. Ska nog själv ta och göra "spara 1, släng 1". Tänker som så att visst skall man respektera sina inköp (dvs man är ovillig att slänga saker innan de är slut) men samtidigt så ska man också respektera sin energi och fokus, jag vet att för mig tar iallafall alla "dåliga samvetesköp" för mycket energi och fokus så jag gör mig av med dem.
optimeralivet.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej