optimeralivet.blogg.se

Ja, hur började egentligen detta?

 

Till en början handlade det om att jag hade en gnagande känsla av att livet rullade på men att jag mest hängde med. Jag kanske ska presentera mig själv lite kort och det livet jag hängde med i.

 

Jag är en dam i mitten av sina 20-år som bor med sin sambo i en liten (på nivån att man kan nå alla saker i ett rum genom att sträcka ut handen. typ) studentlägenhet i medelstor stad. Studerar på heltid och har ungefär tusen år kvar (i verkligheten ungefär 2 år). Jag har växt upp med trygga ekonomiska föräldrar som gjorde att jag tidigt började förstå pengars värde. Det sparades och gnetades i tidig ålder. Problemet var väl att jag inte riktigt hade någon plan för pengarna så det blev mest att spara och om man köpte något skulle man köpa det billigt men mer om detta i senare inlägg.

 

Jag gick i skolan och tog ansvar, reste runt och tog ansvar, började studera och tog ansvar, var en sån där duktig flicka. Sen hände det sista året flera saker som gjorde att jag började tänka till.

 

Många i min närhet drabbades av en utbrändhet (gå in i väggen, utmattningssymdrom, ett inte så kärt barn har också många namn), en utbrändhet som inte handlade om att de hade det fruktansvärt i livet utan snarare att de gjorde massor med roliga saker. Jag vet vad ni tänker, "de hade det nog inte så roligt egentligen", fast poängen är att det hade de. Det var roligt tills det inte var det längre, den berämda väggen dök upp från ingenstans och sög ut allt det roliga ur livet för dem. De beskrev att det hände så plötsligt, det fanns ingen chans att skydda sig. Det är fruktansvärt att se och att någonstans veta att hamnar man där har man oddsen emot sig. Flertalet kan komma igen efter en utbrändhet men många får betala ett högt pris med en stresskänslighet och en initiativförmåga som för många aldrig riktigt återhämtar sig. Jag har sett det ske så många gånger och jag blev livrädd.

 

Man brukar prata om riskfaktorer för att få en hjärtinfarkt eller cancer. Jag började tänka på mina egna riskfaktorer för  att bli utbränd. Duktig flicka, högpresterande, omhändertagande, uppbunden på lång krävande utbildning med väldigt liten chans att själv välja takten, utbrändhet i släkten och i vänskapskretsen, vänner som är lika högpresterane underbara och självutplånande som jag själv.

 

Okej, det var de dåliga nyheterna. Det är en överhängande risk att jag en dag hamnar där, så hur ska jag göra? Vad kan jag påverka?

 

Som 90-talist tar man givetvis sig an inspiration via internet och olika bloggar. Här nedan följer områden jag tänkt jobba på och de bloggar som ger mig inspiration!

 

1. Självkänslan. Inse att "bra nog" duger alldeles utmärkt. En process man aldrig riktigt blir klar med. Letar fortfarande efter en bra blogg att inspireras av här.

 

2. Downshifta och jobba mindre. Jag tror stenhårt på att jag skulle må betydligt bättre med kanske halvtidsjobb istället för heltidsjobb. familjenfri skriver mycket inspirerande om detta. 

 

3... ekonomisk trygghet. Duktig som jag är så försökte jag sätta mig in i ekonomin. En djungel först. Sedan insåg jag några viktiga saker som gjorde det så mycket lättare. Ju mindre utgifter du har desto mindre inkomster behöver du. Mind blown. Snålcoachen skriver på ett (sällsynt!) roligt sätt om sitt köpstopp och ovärderliga råd för snålande och sparande utan att det går ut över andra.

 

4. Min fysiska omgivning och vardag. Min favoritblogg Minimalisterna skriver om att få bort alla dessa saker som tynger oss och hindrar oss och låser fast oss. Proffsig blogg!

 

 

Framöver kommer ett blogginlägg per ämne att komma - stay tuned!

 

Detta började med en oro i magen och känsla av maktlöshet inför ekorrhjulet men har under de sista månaderna ändrats till en hoppfullhet och känsla av kontroll och att börja se utanför det berömda hjulet. Där finns det ju en härlig miljö med kottar (eller vad nu ekorrar äter) och perfekta granar och om man höjer blicken ovanför trädets gren så ser man ju att där finns faktiskt en oändlig skog med massor av spännande granar. Det är bara att promenera ut och ta för sig.