Jag bor som bekant i en liten liten lägenhet, en hyresrätt. Vi har alla möbler vi behöver, det får inte plats mer saker och jag gillar det faktiskt som det är vilket innebär att inredningsprylar och "göra-om-hemma"budgeten är mycket liten, nästintill obefintlig. Mat tycker jag att jag och min sambo har kommit till en bra nivå på, dvs vi äter ute max en gång/månad, tar med matlåda varje dag och köper istället lite mer kött och fisk hem som kostar några kronor mer men verkligen gör maten roligare.
 
Allt som allt så är det inte så mycket som stör den månatliga ekonomin förutom kläderna... Jag tillhör faktiskt inte de tjejerna som har massvis med dyra kläder och bara kan börja rensa för att få en bättre garderob. Jag har alltid prioriterat att spara pengarna för resor och annat, vilket jag är rätt nöjd med, men det betyder att jag faktiskt "måste" köpa nya kläder emellanåt. Jag har börjat intressera mig för kläder mer och mer också, och kanske framförallt värdet av kvalitét men det är här jag itne riktigt är hemma än. 
 
Jag har så svårt att känna vad något är värt. Jag litar inte på mig själv när jag provar ett plagg, för även om jag tänker på det i en vecka så kan jag ändå, när jag köper det, ångra mig flera veckor senare. Jag har helt enkelt ingen solklar inre stilkompass än. Men jag börjar närma mig!
 
Jag kan absolut lägga mer pengar på en kappa som jag vet är stilren och kommer funka i flera år eller ett par vandringskängor som inte riktigt är så fashion-känsligt haha, men det är när det kommer till halvtrendiga saker jag blir så osäker... Tidigare var jag mer av inställningen att en tråkig tröja kan man köpa på rea men den fina partyklänningen, den är värd fler kronor! Nu säger jag som Brasse:" FEL FEL FEL FEL FEL!"
 
Det är ju istället tvärtom man ska göra! Min reflektion är att när det gäller plagg enklare i designen och i ex bara bomull eller kashmir så är det så att kvalitén ökar linjärt med priset, till en viss gräns så klart. Var man har den gränsen själv är det luriga men det börjar iallafall jag komma underfund med. Dessa plagg används mycket och ofta och tvättas och matchas till allt. Visst kan man sträva efter att ha en garderob med bara sådana plagg men då de ofta är ganska neutrala och i tidlös design så blir det ärligt talat en rätt tråkig look om man inte bryter av ibland med något roligare.
 
En partyklänning eller en flashig topp kanske används högst ett par gånger och i många fall behövs knappt tvättas, där spelar faktiskt kvalitén mindre roll! Visst, den kanske inte blir så rolig efter 10:e tvätten men sannolikheten är större att plagget blir omodernt eller att jag växer ur den innan det händer. 
 
Häromdagen gick jag på bal i en klänning för 349 kr, den kanske inte hade bästa kvalitén men den var härlig och mycket fin och kommer kunna fungera utmärkt de kanske 3 gångerna /år som den används. De höga skorna till, för även de en billig peng (dock äkta skinn, smärta annars!) funkade även dem utmärkt. De köptes för 6 år sedan och har använts kanske 10 ggr. De blev en bra avvägning mellan att köpa skinnskor men inte något speciellt märke då det inte hade varit värt det.

Som sagt, jag har fortfarande lång väg kvar, köpte i våras ett linne för 600 kr (i min värld MYCKET pengar) som hade bra kvalitét men som jag nu kännner var alldeles för dyrt. Jag gillar det dock så ju mer tiden går desto mer sjunkar kostnaden/användningstillfälle.
 
Hur tänker ni kring kläder och kostnader?