Nuförtiden tänker jag ( iallafall ganska...) mycket på hur man skapar en hållbar livsstil där man är schysst mot sina pengar men även mot miljön och kossorna och hönorna och fiskarna och kroppen och det är inte helt lätt. Jag tänker tillbaka på tiden då jag för första gången förfogade över mina egna pengar på riktigt och hur de frågorna ännu inte vaknat utan det var lite mer enkelspårigt:
Studenten hade varit, sommarlovet hade det sporadiskt jobbats och helt plötsligt blev det augusti. Arbetslösheten var i toppen, pengarna sinade på kontot och jag, 19 år, hade en dröm om att åka skidor, festa med okända människor och leva utan ansvar i alperna... Jag lyckades skaffa mig ett jobb och levde extremt snålt hela hösten och till vintern var det dags att åka. En lägenhet där jag bodde delade vi 4 personer på 23 kvm för 13000 i månaden. Liftkortet gick på 8000 och det köptes pjäxor och skidor innan avresa. Det sved på kontot. Vi kom ner till alperna och det var fantastiskt, det var frihet, äventyr, möta härliga människor från hela världen i rökiga irländska barer och göra vad man ville. Vi visste allihop förutsättningarna; när pengarna är slut är äventyret slut. Lev dyrt för dagen och det blir en kort upplevelse eller snåla och stanna så mycket längre.Valet var egentligen inget val, den typen av kollektiv snålhet jag upplevde då är svårslagen. Det handlade om att äta mat för under 500 kr/ månad, att köpa öl på krogen var uteslutet (det gick precis lika bra att såringa hem, svepa en öl och komma tillbaka till puben). Jaja, alkohol har givetvis ingen plats i ett "riktigt" snålande men för oss unga helt rusiga av friheten att få göra som vi ville så var det en del av det hela. Vin för under 1 euro styck och tveksam blasköl köpt på närmsta mack gjorde även den biten oerhört billig.. Lunchlådan var pasta med ketchup och det var underbart ändå.
Jag träffade på en kanadensare som berättade att allt han ägde då var sin ryggsäck och en påse ris, han levde från soffa till soffa och jobbade bara när det var dags för ny biljett till nytt ställe. Jag blev helt fascinerad (och ja, han var toksnygg) när han kände sig trygg i att en påse ris skulle ju räcka i flera dagar om det krisade, han hade en soffa närmsta dagarna och resten skulle lösa sig. Friheten kittlade. Riktigt så extremt blev det inte för mig men hela den säsongen (som varade i 6 månader) så gav jag avkall på mycket vad bekvämlighet och vardagslyx hette i form av mat (när en kompis kom ner och köpte Coca Cola blev det stor sensation - riktig cola, vilken lyx!). Jag värderade den oerhörda lyxen som livet där nere gav mig så mycket högre än värdsliga saker som fräsigare mat och större lägenhet. Mycket av kommentarerna man fick från vuxna var att vi levde sånt lyxliv, vad tog vi egentligen för ansvar? Det är liksom mer vuxet att köpa en ny bil som tappar i värde ungefär vad hela min resa kostade under samma period.
Visst, det var lättare att leva så då för att man visste att det var en begränsad tid. Men det ger mig alltid en härlig känsla att veta att jag kan leva så om det någon gång skulle krisa. Det känns som att människor i dag är så rädda för att inte ha det bekvämt och tryggt att det får kosta vad det vill. (Värt att notera: Jag har ingen familj och förstår naturligtvis om man värderar trygghet för sin familj och sig själv högre med åldern, men ibland undrar jag om man blir lyckligare med bekvämlighet och lite pengar eller med ett lite mer obekvämt liv med mer trygghet i form av pengar...).
Nej, jag rekommenderar inte den livsstilen för alltid såklart (tänk på din lever! Din kropp! Kossorna! Hönorna!) men det är bra att pusha sina gränser lite emellanåt. Man dör inte av att cykla (i duggregn och motvind) istället för att ta bussen, äta pasta rouge till middag, låta vännerna klippa sitt hår, sova i bilen under en roadtrip eller skriva en blogg på en 5 år gammal dator. Det går alldeles utmärkt, det kanske inte är det bekvämaste i alla lägen men det är i längden värt det. Tycker jag.
Vad gör ni andra för uppoffringar av bekvämligheter till förmån för andra vinster i form av tid eller pengar? Vad är värt att offra?
