Nu har jag bloggat i lite frygt 2 månader och när man hållt på så länge som jag gjort så känner man att nu har jag tömt ut ämnet minimalism och sparande och ens livsverk är komplett. Nä, skojade bara. Hybrisen har ännu inte slagit i taket. Den var och nosade på andra våningen och jag bad då om inputs på ämnen att förkovra sig i varpå Camilla tipsade om ämnet att spara och hålla på och hur ens sambo förhåller sig till detta. Mycket intressant!
 
Låt mig börja bara med att ventilera något jag tänkt på sedan jag var liten. Så olika som vi människor är, hur i helsike lyckas så många människor hitta livspartners? Helt otroligt. Jag menar, man blir ju kär i en människa hur som helst men för att kunna leva ihop krävs det iallafall för min del att man inte står helt olika i värderingarna: Människosyn, barnuppfostran, politik, religion och den klassiska ska-vi-ha-blå-eller-röd-mjölk?
 
Bor i nuläget tillsammans med en man (/pojke) som får mitt hjärta att spritta av kärlek och min hjärna att emellanåt koka över av frustration. Inte nog med att han kräver röd mjölk, han lämnar som bestämt kläder överallt och är ännu mer än jag en typ 2-person som gör mycket i sista sista sekunden. 
 
Visst har vi olika åsikter om mycket saker, såklart, men det jag har märkt sista året som vi bott ihop är hur oerhört skönt det är att vi har en förvånansvärt lika syn på ekonomi, hur man prioriterar i livet och vad som är guldkant i vardagen. Till saken hör att han satsar på sin idrott på heltid och därmed hankar sig fram på lite sponsring och att jobba extra emellanåt. Jag har med mitt CSN betydligt större svängrum ekonomiskt än han har. Missförstå mig inte, han är absolut inte påväg ut över ruinens brant då han har ett bra buffertsparande sedan tidigare, men han vet att varje utsvävning ekonomiskt betyder mer extrajobb och mindre tid till idrotten. Det svåra är då att göra någon slags budget då allt utöver mat är onödigt. Det är inte en walk in the park för honom och jag beundrar honom verkligen som kämpar och försöker stötta så gott jag kan. Älskar hans prioritering att drömmarna i livet är viktigare än att konsumera och jobba. Hyran och mat delar vi lika på och resten av ekonomin har vi helt åtskilda.
 
Det som han har som jag inspireras så mycket av är ett framtidstänk som helt saknar spärrar, lite Gunde Svanigt "Ingenting är omöjligt". Han ser inte begränsningar eller ramar att man måste skaffa heltidsjobb, bil och 5 veckors semester /år. Han ser ett stort hus (Jag vill ha lägenhet eller ett litet lättskött hus, där har vi fortfarande lite att enas om), långa semestrar hela vintrarna och massor med tid till härliga hobbys. Nu riktigt hör jag hur ni framförallt lite äldre läsare skrockar för er själva, ler överseende och tänker: "ja du, unge man, det kan ju du drömma om, snart kommer verkligheten och knackar på". Men där tror jag faktiskt ni har fel, för det som både han och jag försöker göra är att drömma stort MEN ha full koll på verkligheten just nu.
 
I praktiken betyder det att framförallt han får leva oerhört snålt mot sig själv, och det svängrum som finns läggs på riktigt goa råvaror emellanåt. Jag har budgeterat för vissa saker men han har det rätt hårt. Vi snackar inga nya kläder, inga fikor, ingen frisör, sälja av saker på blocket, ingen hemínredning och nästan inget fläng på stan. Han vet att nu är situationen såhär och då får man anpassa sig i nuet, men framöver kommer det ändras och då kommer det tack vare att inte dra på sig skulder nu när det är knapert finnas utrymme att förverkliga andra drömmar. Ha sina priotieringar i ordning. Det kanske låter flummigt men jag vill förmedla någon slags "eyes on the price"-mentalitet. Man slösar inte värdefulla kronor på saker som inte ger något värde, det är mycket bättre att skippa kaffe på stan och onödiga livsmedel för att istället kanske ha råd med någon resa på stan och framförallt undvika dyra lån och att inte nalla för mycket på sparpengarna.
 
Vi är rörande överens om att bil är bland det onödigaste man kan äga om man inte absolut måste, bilen har prio Sist. Samma sak med massor med snacks, märkesmat av olika slag (ex Paulúns müsli.. Fruktansvärt dyr...!), köpelunch, inredningsprylar, filmer, dyra julklappar och typ shotbrickor på krogen. Det går fetbort. Istället lägger vi pengarna på gott vin (japp, Tysklandsköpt såklart), bra kvalitet på ex soffa, säng, bord och resor när det finns tid och en liten slant över.
 
Vad gäller minimalism så började jag rensa bland mina saker och så har sambon faktiskt hängt på med en del av hans. Han håller lite mer i sina saker, men jag tycker mig skönja en viss förändring. Vi hade en dispyt kring hur många badlakan man behöver. Vi hade 11, han tyckte alla behövdes. Höll på att få hjärnblödning. Slängde i protest de 5 fulaste, inte säker på om han märkte något. Skrev om detta i november och det slår mig att hand aldrig nämnt Den stora handduksdöden. Kanske passerade den obemärkt förbi. Kanske höll han tyst för att bevara husfriden. En av livets frågor utan svar.
 
Jag känner mig ändå mycket lyckligt lottad som hittat en kärlek som delar mitt ekonomitänk, det känns som en lyckoträff. Det var förvånansvärt nog inte något vi droppade på första dejten, så det känns som väldig tur att det senare visade sig att vi var hyfsat kompatibla.
 
Det blev ett långt inlägg och jag känner att det finns mycket mar att skriva om detta ämnet, Fyll jättegärna på med era egna erfarenheter!
 
Lever ni med någon med samma tänk eller frälser ni er på diverse sparbloggar, kör på i 180 km/h och partnern hänger inte riktigt med, alternativt tycker ni har spårat ut en del (eller jättemycket)?
 

Liknande inlägg

1 kommentarer

frivid42

06 Feb 2015 09:56

Frufrivid42 är helt klart med på spartåget men har en annan roll i besättningen. Hon är mer sparsam på andra saker och vi hjälper varandra att genomskåda när vi håller på att bli lurade till onödiga inköp i den ständiga strömmen av kommersiella budskap. Frufrivid42 är duktig på att sy och fixa hemma, jag är duktigare på att hålla ihop en budget och har större intresse för investeringar jag är också lite mer intresserad av mat. Vi jobbar mot ett gemensamt mål men vi är två personer med olika styrkor. Tror att jag skulle ha svårt att leva ihop med någon som var helt ekonomiskt oansvarig då det enligt mig är svårt att hitta ett karaktärsdrag som är så förkastligt som slösaktighet (om vi bortser från saker som är rent brottsliga förstås). Att man däremot är lite olika sparsamma skulle jag inte se som något stort problem.

Svar: Vad härligt att ni verkar komplettera varandra så bra! Visst är det nog så att man vill hitta en annan sparsam filur att leva ihop med men det är ju också viktigt att spara mot samma mål. Ni verkar ju verkligen ha löst det bra när ni båda siktar mot att så småningom kliva av ekorrhjulet (om jag förstått det rätt?). Min sambo är än så länge mer angelägen om ett stort hus än tidigare pension men vi får väl se om jag kan styra honom mot bättre tankar över tid, moahaha ;)
optimeralivet.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej